• taksi

    Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning

    Fortsättningstråden för oss som är rädda för både vaginal förlossning och kejsarsnitt. Här är kopia från förra trådstarten:

    Hej, finns det någon här som både är rädd för vaginal förlossning och kejsarsnitt? Jag har varit med om en vagninal förlossning för snart 4 år sedan. Var förlossningsrädd innan dess (gick till Aurora) och skräckslagen efter den erfarenheten. Första året med mitt barn så grät jag varje gång jag såg gravida kvinnor på stan eftersom det påminde om förlossning. Det har så klart hänt senare också, men inte lika ofta.

    När längtan efter barn blev stark igen så har jag hela tiden tänkt på Aurora-bm som sa att "som sista utväg" finns ju alltid snitt och att min förlossningsskräck inte får innebära att jag begränsar det antal barn jag vill ha. Jag och sambon var helt överens innan jag blev gravid att vi skulle be om planerat kejsarsnitt. Grejen är bara att även det känns helt hemskt! Dessutom råkade jag göra bort mig och såg i en dokumentär några barn som förlöstes med snitt. Kunde inte hjälpa det utan fortsatte att titta och nu vet jag varken ut eller in. Tidigare har jag i alla fall haft tankarna att det ska bli snitt och att det är min utväg, men det verkar ju farligt?!

    Finns det fler med samma rädslor? Ut måste ju barnet hur som helst...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-10-17 22:42:22:
    Första tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-2-254/m22941048.html

  • Svar på tråden Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning
  • taksi

    Håller tummarna!
    För mig lättade det bara att få en tid att haka upp mig på, just när det gällde nattsömnen. Innan dess var det helt omöjligt att inte vakna på nätterna och gruva, eller fundera innan jag somnade. För att inte tala om vad jag drömde.
    Hppas att du trots allt får en bra natt!

  • taksi

    Bra, se till att komma iväg till postlådan bums! Det brukar ju vara det som är det svåra...

    God natt på er!

  • taksi

    apan: jag håller med, det är ju omöjligt att veta!
    Det värsta är att även när man har fött tidigare så vet man ju inte hur det ska bli nästa gång. Det kanske är det bästa också? Annars skulle det ju vara svårt. Här på tråden finns ju dåliga tidigare erfarenheter av båda förlossningssätten och sedan goda nya erfarenheter av båda förlossningssätten. För mig har det varit hoppfullt att höra i alla fall.

    Om personkemin inte stämmer med hon på Aurora tycker jag att du ska be att få byta person att prata med också. Min säger hela tiden att jag måste tänka på mig själv och byta om jag känner att personkemin inte stämmer i alla möjliga sammanhang - på förlossningen, mvc, bvc, hos psykologen osv. Så självklart förstår dom om du måste göra ett byte där också.

    Jobbigt när man har såna drä nätter med ångest och "förlossningsfilmen" drar igång. Den där där man inte kan sluta tänka på alla möjliga och omöjliga saker som kan hända när förlossningen ska börja, hur den nu ska gå till.

    Kram på dig!

  • taksi

    Iiiiik, sitter här med jättemegaskräcken och samtidigt lite pirr i magen!
    Var hos läkaren idag och skulle få citodon mot foglossningen för att sova. Passade på att berätta om mina "förlossningsvärkar" två nätter förra veckan. Då frågade hon om jag vill ha undrsökning. Jag berättade att jag ivlle det pga förlossningsskräcken och att jag vill ha så mycket kontroll över min situation som möljligt och veta hur det ligger till. Det visade sig att tappen är centrerad, mogen coh förkortad - dock "inte öppen än" som hon sa. Hon säger att det kan gå väldigt fort nu, i alla fall om jag får mer värkar av det slag som jag kände förra veckan. HJÄLP! Jag vill bara gråta, förbereda mig mentalt, skriva förlossningsplan, sticka huvudet i sanden, få det bortgjort. Ja vem vet, men känslorna är något upprörda just nu!

  • taksi

    Kan tillägga att jag ju VET att det kan gå så här fram till bf om 6 veckor också. Var påverkad tre veckor innan förra förlossningen. Men ändå. Hjälp!

  • taksi

    Djouhanna: jag har också haft igångsättning som värsta skräck förut, fast jag är omföderska så nu känns det som om det vore tryggare än om det drar igång av sig sjläv. Lite att jag har hjläpen på nära håll.
    Får du någon hjälp? Finns det någon bm du har förtroende för eller om du har fått komma till Auroramottagninng eller läkare på spec-mvc för att diskutera förlossningsalternativen?

    Finnesse: ja det ä rju det som är kruxet, man har ingen kontroll alls över sin situation! Oavsett HUR man föder så finns den största delen av kontrollen utanför en själv!
    Ang. tillväxt-ul så kan du ju i alla fall prata med bm och be att få göra ett. Kanske kan dom hjläpa till för att man känner sig rädd?

    Vet ni, jag har fått lite högt blodsocker nu också. Det kan betyda att bebis växer jättemycket i magen har jag förstått. Känner mig jättenervös över det emn har som tur var fått remiss till en dietist.

    Hu, jag känner mig fortfarande skräckslagen! Inte minst för att jag kanske har bett om en undersökning som kan pilla igång värkarna. Hur knäpp får man bli! Har så ont i tappen nu och känns som om ryggen ska gå av varje gång jag får sammandragningar. Nu har jag i varje fall skrivit en förlossningsplan, men vår skrivare är paj, så jag får ju inte ut den...

  • taksi

    Finesse: hu, jag slapp glukosbelastningen som tur var. Så klart att du kommer att få ul om det visar sig vara dåligt värde. Hoppas att du kan få den hjälpen ändå, jag tycker att dom borde ösa över oss förlossningsrädda all hjälp som nånsin går att få för att göra oss lite tryggare i situationen. Lycka till på tisdag!

  • taksi

    Nä, här får man ocskå bara rutin-ul. Fast det finns privata som har vul i tidig graviditet i och för sig. Om man är orolig tycker jag absolut att man ska få tillväxt-ul! Om inte annat kan du kanske begära en organscreening eller nåt sånt? Då brukar dom ju räkna ut beräknad vikt också.

Svar på tråden Tråd 2 för oss som är rädda både för snitt och vaginal förlossning