trivs man såå lite med att ge de bästa för barnet å vill man sååå lite vara med sitt barn , så man inte kan "offra" 1-2 år med att vara hemma? då är det verkligen bådas ansvar att inte skaffa barn!
varför inte diskutera detta innan man skaffar barn?
utgå ifrån vad som ni tycker är det bästa för barnet å lev efter det, fast det kanske blir "tråkigt", bara löjligt ts att man enbart skulle behöva prata om amning, gå i lekparker osv år in å år ut 
Bara för att man inte tillbringar den mesta av den vakna tiden på arbetet betyder det inte att man inte skulle kunna göra annat än vara mamma!
Inte fasiken snackar jag amning, lekparker eller ungar med alla mina vänner varje gång vi träffas! snarare väldigt sällan!
å jag kan lova dig att man kan i många fall få mycket mer stimulans av att göra helt andra saker än det man vanligtvis gör på jobbet.
Bara för att man är hemma 1-2 år eller blir hemmafru för x antal år så sover barnen oxå å man kan göra massa intresanta saker som man kanske annars inte har tid å ork till, saker som dessutom kan vara mycket mer krävande än många arbeten.. (tex ideella arbeten som kräver hög kompetens, innebär många kontakter världen över å innebär en del resor -man kan ta med barnet- , eller nått helt annat som ligger en nära hjärtat)
då ts enbart är ute efter att provicera så lämnar jag tråden här, gillar nämligen inte den typen av människor som gillar att göra andra upprörda, förstår liksom inte njutningen i det..
kalikå.. tröck tydligen fel å hamnade här en gång till.. så..
utan att nu läst varenda innlägg här, men är det verkligen så att någon säger att det måste vara just kvinnan som är hemma med barnen?? tror inte det.
visst får man även längta till arbetet, det är stor skillnad på att längta och att strunta i barnets bästa (som garanterat inte är att bli bortlämnad hela långa dagar från de att den är nån vecka eller så)
å hur tex jag har tid att sitta här? för barnen är i skolan! å vore de nu mindre så hade de förmodligen just somnat för en dagstupplur..
kalikå å siamusen: vad vet ni om mitt barn behöver mig hemma fortfarande?
siamusen jag vet inte om jag skall skratta eller gråta, grattis för att du har så lätta barn! hade vart paradiset för mig! men trots allt har jag ändå hunnit med massa andra saker än mina barn...
kanske just ni skulle fundera lite innan ni skriver!
jag vet inte vart du vill komma..
det är ju himla bra att alla inte har samma liv som jag! (fast mitt liv är underbart ändå)
har aldrig sagt nått annat! Det är ju DU som sagt hur mitt liv ser ut å sedan berättat att dina barn sover så bra (jämför med mitt)..
Jag har aldrig propagerat för hemmafruar eller nått annat, enbart på att man skall tänka på barnets bästa! annars skall man vänta eller inte skaffa barn alls.
min åsikt punkt slut.
hur många av er som behöver stimulans som ni inte kan få på nått annat sätt än genom just ert vanliga arbete (enkelspårigt!) har lämnat bort barnen innan de fyllt 1-2 år ??
obs lämna bort betyder inte till pappan, för det är förhoppningsvis inte att lämna bort!!
hmm.. inte många eller ingen alls ??
ok då kan vi redan där lägga ner pajkastningen eller hur!?