Dina farhågor bekräftar åter igen att du inte har någon riktig kunskap i ämnet, bara fördomar.
Är det här någon slags förlängning av det resonemang du förde tidigare, och helt falerade att hänvisa till någon forskning på - nämligen att söner till ensamstående mammor blev bögar i större utsträckning?
Med ditt resonemang kvalificerar sig endast en handfull personer till att få bli föräldrar. Det är inte så många som skulle räknas in i vad du anser är "normalt". Det skulle också betyda att man skulle behöva tvångsadoptera bort en stor mängd barn ur skilsmässofamiljer.
Det är väldigt sällan som ett barn i en regnbågsfamilj saknar både kvinnliga och manliga förebilder. Det är ju knappast så att man lever i en värld endast bestående av kvinnor för att man är flata. Man har fortfarande en familj, med en far, morfar, farfar, bröder, svågrar och så vidare. Sedan tillkommer de manliga nära vänner som finns kring familjen.
Sen finns ju alla de regnbågsfamiljer där en flata skaffat barn med en bög, där finns ju alla manliga och kvinnliga förebilder.
Hur menar du konstig syn på familjer, kärlek och sex? De flesta skulle tillexempel anse att det är väldigt märkligt att tycka det är OK med äldre män som utnyttjar unga kvinnor, bara för att det är heterosex - eller att ömsesidig kärlek och respekt mellan vuxna skulle vara värre än ett ojämlikt utnyttjande av tonåringar.
Vad som är "konstigt" är en subjektiv åsikt, och ditt uttalande är därför helt intetsägande.
Härligt att du uttrycker oro för att barn till homosexuella skulle mobbas i skolan. Här kan du göra något för att påverka deras situation, nämligen göra allt du kan för att se till att barn rustas med empati, människokärlek och tolerans.
Jag vill gärna ta del av vad du stödjer dig på när du vill mena att barn som är resultatet av spermadonationer mår så dåligt som du beskriver.
Vårdnadstvister är väl inte mer komplicerade för homosexuella par än för heterosexuella? Antingen finns en biologisk förälder och en adoptivförälder, två adoptivföräldrar eller så finns två biologiska föräldrar. Oavsett hur skild någon är kan deras barn inte adopteras om inte en förälder avsäger sig föräldraskap.
Inga barn har någon möjlighet att välja. Det finns massor av barn som indoktrineras till att bli rasister, homofober och fundamentalister och som kommer få jättestora problem när de kommer ut i samhället som vuxna. Det är ett avsevärt större problem än en unge som fått lära sig att det är helt OK att vuxna människor av samma kön älskar varandra.
Gabriella S skrev 2007-11-12 01:50:05 följande:
Jag borde sova, men några ord till först då: 1. De kommer att sakna antingen en fadersgestalt eller en modersgestalt. Det finns dessutom risk att de kommer att sakna en normal förebild av det kön som föräldrarna tillhör, också, ifall t.ex. bögparet uppför sig fjolligt. Då får barnen i den familjen ingen normal förebild alls av något kön. Det här skadar deras utveckling, eftersom det är känt att både pojkar och flickor behöver relatera BÅDE till sin förälder av det egna könet OCH sin förälder av det andra könet, under viktiga perioder av utvecklingen. Kort sagt, så behöver man för en normal psykosexuell utveckling kunna identifiera sig med föräldern av det egna könet, och bli bekräftad av föräldern av det andra könet (typ att pappan visar att han uppskattar sin dotters utseende, när hon börjar bli kvinna). 2. De kommer att få en konstig syn på familjer, kärlek och sex3. De kommer att ses som avvikande i skolan och på alla andra ställen under sin uppväxt. De blir tacksamma offer för mobbning. Vissa kamrater kommer inte att få leka med dem för sina föräldrar. Senare kommer det att bli problem med att förklara för sin flickvän/pojkvän hur dennas blivande svärföräldrar är beskaffade...4. Om de har blivit till genom insemination, så saknar de halva sitt ursprung, och det är känt att detta ofta skapar identitetskriser. Man vet inte vem man är, man fantiserar om hur ens pappa kunde ha varit och får lätt en väldigt orealistisk bild (typ att han var en prins). Man känner inte till vilka sjukdomar man har att vänta, vilka anlag som finns i släkten, hur åldrandet troligen kommer att se ut...5. Just det att de har blivit till på ett så avvikande och kallt och kliniskt sätt, gör också att de lätt kan känna sig annorlunda - när till och med deras själva avelse var avvikande från andra människors. (Det här och punkt 4. gäller så klart även barn till heterosexuella som använt sig av insemination.)6. Eftersom barnet faktiskt bara är den ena förälderns, så lär vårdnadstvisterna bli mer komplicerade än efter en vanlig skilsmässa. Eftersom den som faktiskt har fött barnet självklart kommmer att hävda att det är hon som är den riktiga mamman, och därför har rätt till barnet. Och det skulle ju också vara rätt absurt, om det skulle vara den andra, som inte alls är släkt med barnet, som skulle få vårdnaden. Och vidare: den som inte är bioförälder kanske inte är så jätteintresserad av att betala underhåll i arton-tjugu år, till någon som h*n inte ens är släkt med... Det är som bekant inte lika gulligt längre efter en skilsmässa, som när man bestämmer sig för att leka mamma-pappa-barn (eller mamma-mamma-barn, i det här fallet...) Använder man i stället en fyrpartslösning, så lär vårdnadstvisterna bli ännu "intressantare"... (vill inte ens tänka på det). Och antalet styvmödrar och styvfäder ökar exponentiellt...7. Och det värsta med allt det här tycker jag är att barnen inte har någon möjlighet att VÄLJA om de vill ingå i en subgrupp i samhället överhuvudtaget. Det är de vuxna som väljer ÅT dem. Lite som när folk släpar med sig sina barn i politiska demonstrationer - men tio gånger värre, eftersom uppväxten i en queerfamilj påverkar HELA livet och inte bara det politiska engagemanget...
[/citat]
Gabriella S skrev 2007-11-12 01:50:05 följande:
[citat]
Jag borde sova, men några ord till först då: 1. De kommer att sakna antingen en fadersgestalt eller en modersgestalt. Det finns dessutom risk att de kommer att sakna en normal förebild av det kön som föräldrarna tillhör, också, ifall t.ex. bögparet uppför sig fjolligt. Då får barnen i den familjen ingen normal förebild alls av något kön. Det här skadar deras utveckling, eftersom det är känt att både pojkar och flickor behöver relatera BÅDE till sin förälder av det egna könet OCH sin förälder av det andra könet, under viktiga perioder av utvecklingen. Kort sagt, så behöver man för en normal psykosexuell utveckling kunna identifiera sig med föräldern av det egna könet, och bli bekräftad av föräldern av det andra könet (typ att pappan visar att han uppskattar sin dotters utseende, när hon börjar bli kvinna). 2. De kommer att få en konstig syn på familjer, kärlek och sex3. De kommer att ses som avvikande i skolan och på alla andra ställen under sin uppväxt. De blir tacksamma offer för mobbning. Vissa kamrater kommer inte att få leka med dem för sina föräldrar. Senare kommer det att bli problem med att förklara för sin flickvän/pojkvän hur dennas blivande svärföräldrar är beskaffade...4. Om de har blivit till genom insemination, så saknar de halva sitt ursprung, och det är känt att detta ofta skapar identitetskriser. Man vet inte vem man är, man fantiserar om hur ens pappa kunde ha varit och får lätt en väldigt orealistisk bild (typ att han var en prins). Man känner inte till vilka sjukdomar man har att vänta, vilka anlag som finns i släkten, hur åldrandet troligen kommer att se ut...5. Just det att de har blivit till på ett så avvikande och kallt och kliniskt sätt, gör också att de lätt kan känna sig annorlunda - när till och med deras själva avelse var avvikande från andra människors. (Det här och punkt 4. gäller så klart även barn till heterosexuella som använt sig av insemination.)6. Eftersom barnet faktiskt bara är den ena förälderns, så lär vårdnadstvisterna bli mer komplicerade än efter en vanlig skilsmässa. Eftersom den som faktiskt har fött barnet självklart kommmer att hävda att det är hon som är den riktiga mamman, och därför har rätt till barnet. Och det skulle ju också vara rätt absurt, om det skulle vara den andra, som inte alls är släkt med barnet, som skulle få vårdnaden. Och vidare: den som inte är bioförälder kanske inte är så jätteintresserad av att betala underhåll i arton-tjugu år, till någon som h*n inte ens är släkt med... Det är som bekant inte lika gulligt längre efter en skilsmässa, som när man bestämmer sig för att leka mamma-pappa-barn (eller mamma-mamma-barn, i det här fallet...) Använder man i stället en fyrpartslösning, så lär vårdnadstvisterna bli ännu "intressantare"... (vill inte ens tänka på det). Och antalet styvmödrar och styvfäder ökar exponentiellt...7. Och det värsta med allt det här tycker jag är att barnen inte har någon möjlighet att VÄLJA om de vill ingå i en subgrupp i samhället överhuvudtaget. Det är de vuxna som väljer ÅT dem. Lite som när folk släpar med sig sina barn i politiska demonstrationer - men tio gånger värre, eftersom uppväxten i en queerfamilj påverkar HELA livet och inte bara det politiska engagemanget...
Jag har inte sett nån statistik alls på de här serviceyrkena ute i landet.