Gabriella S skrev 2007-11-12 01:50:05 följande:
Jag borde sova, men några ord till först då: 1. De kommer att sakna antingen en fadersgestalt eller en modersgestalt. Det finns dessutom risk att de kommer att sakna en normal förebild av det kön som föräldrarna tillhör, också, ifall t.ex. bögparet uppför sig fjolligt. Då får barnen i den familjen ingen normal förebild alls av något kön. Det här skadar deras utveckling, eftersom det är känt att både pojkar och flickor behöver relatera BÅDE till sin förälder av det egna könet OCH sin förälder av det andra könet, under viktiga perioder av utvecklingen. Kort sagt, så behöver man för en normal psykosexuell utveckling kunna identifiera sig med föräldern av det egna könet, och bli bekräftad av föräldern av det andra könet (typ att pappan visar att han uppskattar sin dotters utseende, när hon börjar bli kvinna). 2. De kommer att få en konstig syn på familjer, kärlek och sex3. De kommer att ses som avvikande i skolan och på alla andra ställen under sin uppväxt. De blir tacksamma offer för mobbning. Vissa kamrater kommer inte att få leka med dem för sina föräldrar. Senare kommer det att bli problem med att förklara för sin flickvän/pojkvän hur dennas blivande svärföräldrar är beskaffade...4. Om de har blivit till genom insemination, så saknar de halva sitt ursprung, och det är känt att detta ofta skapar identitetskriser. Man vet inte vem man är, man fantiserar om hur ens pappa kunde ha varit och får lätt en väldigt orealistisk bild (typ att han var en prins). Man känner inte till vilka sjukdomar man har att vänta, vilka anlag som finns i släkten, hur åldrandet troligen kommer att se ut...5. Just det att de har blivit till på ett så avvikande och kallt och kliniskt sätt, gör också att de lätt kan känna sig annorlunda - när till och med deras själva avelse var avvikande från andra människors. (Det här och punkt 4. gäller så klart även barn till heterosexuella som använt sig av insemination.)6. Eftersom barnet faktiskt bara är den ena förälderns, så lär vårdnadstvisterna bli mer komplicerade än efter en vanlig skilsmässa. Eftersom den som faktiskt har fött barnet självklart kommmer att hävda att det är hon som är den riktiga mamman, och därför har rätt till barnet. Och det skulle ju också vara rätt absurt, om det skulle vara den andra, som inte alls är släkt med barnet, som skulle få vårdnaden. Och vidare: den som inte är bioförälder kanske inte är så jätteintresserad av att betala underhåll i arton-tjugu år, till någon som h*n inte ens är släkt med... Det är som bekant inte lika gulligt längre efter en skilsmässa, som när man bestämmer sig för att leka mamma-pappa-barn (eller mamma-mamma-barn, i det här fallet...) Använder man i stället en fyrpartslösning, så lär vårdnadstvisterna bli ännu "intressantare"... (vill inte ens tänka på det). Och antalet styvmödrar och styvfäder ökar exponentiellt...7. Och det värsta med allt det här tycker jag är att barnen inte har någon möjlighet att VÄLJA om de vill ingå i en subgrupp i samhället överhuvudtaget. Det är de vuxna som väljer ÅT dem. Lite som när folk släpar med sig sina barn i politiska demonstrationer - men tio gånger värre, eftersom uppväxten i en queerfamilj påverkar HELA livet och inte bara det politiska engagemanget...
Kan ik annet en gi en stående applaus over god innsikt !!!!
Du får frem det andre ik har ord for å få uttrykt, men så gjerne vil. Takk Gabriella.
