Jag hade fått tid till igångsättning en vecka efter BF. Nu sattes jag istället igång 14 dagar innan BF, eftersom jag fick akut havandeskapsförgiftning. Jag var öppen 3 cm sedan tidigare så de spräckte hinnorna så vattnet gick. Eftersom jag inte fick så mycket värkar därefter så kopplade de värkstimulerande dropp efter några timmar. Då hände det saker, jag öppnades 5-10 cm på 45 minuter. Tyvärr utan annan bedövning än lustgas. Jag hade för lågt värde av röda blodkroppar för att få epidural och min bebis var för påverkad för att jag skulle kunna få typ livmoderbedövning. Dessutom var jag tvungen att vara kopplad till CTG och ha skalpelektrod på bebis hela tiden, så jag var begränsad att röra mig. Sedan krystade jag 40 minuter, avslutning med sugklocka och några barnmorskor på magen.
Det gick ju det med men smärtan var obeskrivlig. Tror det berodde på att värkarna blev så hemskt intensiva pga det värkstimulerande droppet, det blev ingen vila mellan dem. Faktiskt så hade jag dödsångest och var rätt deppig efteråt. Men efter att ha pratat med barnmorskan, min man, läst min journal osv osv så är jag ändå rätt nöjd att det gick så bra och jag var ju hemskt duktig som stod ut! Men jag är ett planeringsfreak och det blev ju inte som förlossningsplanen jag gjort upp med Aurora?.
Nu är jag lite rädd igen inför nästa förlossning (är bara i vecka 7). Skall föda vaginalt men hoppas få epidural denna gången. Vill helst inte bli igångsatt men då jag är så rädd för syrebrist hos barnet så vägrar jag gå över tiden så det blir kanske igångsättning ändå.
På Aurora är de ju väldigt måna om att man får det som man önskar, har jag upplevt. Om man accepterar igångsättning istället för snitt så beviljar de det med glädje!
Jag förstår inte varför de inte gav dig epidural eller något, märkte de inte hur smärtpåverkad du var?? Det sägs ju dock att förlossning två bara tar hälften så lång tid som den första, det vore ju bra för dig. (men inte för mig om jag skall öppnas på 20 minuter?..)
Kram och lycka till!