Jobbigt att vara FÖR snygg?

EJL: Wow, vilken kropp efter två graviditeter Jag är oxå liten o smal och har alltid varit men till och med jag ligger i en väldig lä där

Jag får höra komplimanger på ett eller annat sätt nästan varje dag av typ jobbarkompisar, maken osv...vilket jag personligen har svårt att förstå rent utseendemässigt..jag tycker inte att jag är särskilt snygg. Däremot vet jag att jag har utstrålning och är glad och trevlig mot både tjejer och killar, så jag tror det förstärker kanske att man tycker en person ser bra ut lättare då

Nar jag var yngre ansags jag som en mkt attraktiv person (om an inte i mitt eget tycke). Det var val trevligt att fa komplimanger men inget jag kunde ta at mej i stunden. Det ar forst nu i efterhand som jag kunnat uppskatta dem. Jag har alltid haft dalig sjalvkansla och det har varit jobbigt att folk inte fattar att 'aven snygga' kan ha det. Om jag sagt att jag tyckt att jag sett mindre bra ut, eller om jag kannt mej 'fel/ful' pa ngt vis sa har manga bara kollat snett eller tom skrattat. Det far en inte att ma battre precis.
Ej heller har jag uppskattat att vara ngt som folk dregglar at, eller att vissa fatt for sej att dom har ratt att ta pa en bara for att dom tycker man ar fin.
Jag har aldrig kunnat njuta av min 'vackerhet' och nu borjar den (enl. mej) tyna bort helt. Hehe. Gor inte sa mkt dock.

Smalhet har inte alltid med snygghet att gora, nej, men jag har haft atstorningar pga att jag tyckt att jag varit for stor trots att jag vagde en 53kg pa mina 170cm. (Nu ar jag over 10kg storre dock, hehe)

En annan sak som jag tror galler i mitt fall ar att min daliga sjalvkansla och min oerhorda prestationsangest och perfektionism (stavning) inom vissa bitar kommer ifran att jag sedan jag var liten hela tiden fatt hora hur 'fin, sot, duktig' och allmant 'bra' jag varit. Det har satt ribban hogt och aven om jag var mkt vacker som tonaring sa var det ngt jag aldrig sag utan sag bara mina brister... Onskar att min ribba hade blivit satt lagre, kanske hade jag da fatt njuta av mej sjalv lite mer ocksa?

Men men, arbetar pa den nu aven om jag fortfarande ar expert pa att trycka ner mej sjalv och inte kan ta emot komplimanger for fem ore. Sager ngn att jag ar fin eller har utstralning blir min reaktion bara 'jaja, eller hur *ironi*'...

Det ar nog det jobbigaste som jag kannt av iaf...

nackdelar: stirrande män. män som stöter på en fast man är med en partner.men sedan tror jag att alla kvinnor blir behandlade så då många män egentligen bara vill ha sig ett ligg.
att kvinnor stirrar och blänger...

Jag tkr inte det är ngt större fel på mitt utseende iaf. :)
detta är inte för att skryta, men får ständigt komplimager, folk som ropar saker efter mig, visslar och sånt. Modellförfrågningar väldigt ofta, Fotografer som vill plåta mig och sånt. Men nackdelar med att vara "snygg" Är att man får avundjuka tjejer efter sig sm kan vara riktigt j*vla elaka. Och tjejer som klagar på en, på klädsel, smink, att man är blond. Tjejer som vägrar prata med en fast man är trevlig, Folk som dömer efter utseende. Blir kallad hora, plastdockan, fejk, ja såna sjuka saker. Ändå har jag inte EN ENDA j*vla platsbit på min kropp, jag är helt naturlig. Men men..
Och en till nackdel är att killar stöter på en hela tiden, respektear verkligen inte min pojkvän. Många som stöter på mig säger kommentarer, ger komplimanger och sånt, Men det är inte alltd så uppskattat eftersom jag har en pojkvän och det är jobbigt i längden. det gör att hans svartsjuka blir dubbelt så stark. och det är extreemt jobbigt för mig. Jag menar. det är ju inte JAG som har gjort nåt. Det är alltid nån/några killar som är ute efter mig. JOBBIGT. Annars är det kul att man ser bra ut, med tanke på att man vill bli modell. Men får se om jag pallar. hehe. När det blir av. Har lovat en hel del fotografer, men blir ju aldrig av.. haha.

Ciao!

Dessutom har man råkat ut för en del tafserier oxå :/

Jag är snygg...Ibland...

En jobbig nackdel:

När en bil stannar och ropar på dig och du tror de vill ha vägbeskrivning men de vill ha ditt nummer. In your dreams liksom.

Vissa dagar känner jag mig snygg,andra undrar jag vad min kille ens ser i mig beror på humöret och hur jag mår och sådär

Jag är välan sådär lagom snygg så det inte är en nackdel. Men så är jag kille också, det gör visst skillnad.

Hej

Försöket googla efter just detta då jag nu nått kulmen av känslan och gråtit och gråtit och letar nu svar om det är fler. Långt ifrån FÖR snygg men behöver dela med mig för att läka.

Jag får ofta komplimanger och presenteras som "min SNYGGA kusin" eller snygg-"mitt namn". Dels för att det är roligt och inte vill såra såklart.

Jag själv anser att en del säkert tycker jag ser bra ut men jag själv bryr mig inte om hur jag ser ut, vill bara hålla mig undan uppmärksamhet.

Varje gång jag får en komplemang skär den djupt in i mitt hjärta. Jag känner mig som en ointressant idiot som bara har ett utseende och inget annat. Hela mitt liv har jag försökt ha andra kvalitet än det jag föddes med. Jag uppskattar snällhet, värme, och humor, inte hur någon ser ut. Är helt ointressant.

Jag har inte alltid varit den som fått komplimanger. Det började i 25års åldern och eskalerat. Innan va jag osynlig och jag älskade det!

Jag mår så pass dåligt av detta att jag skyr kalas eller platser där jag måste träffa nya människor.

Har väldigt svårt att träffa någon då jag inte vill bli vald pga mitt utseende.

Jag har ofta rymt mina livssituationer. Förhållanden, arbeten osv.

Är medveten om att det är min självkänsla som är helt utan kontroll och att jag är i en depression. Men när jag är där inte detta nämns så mår jag kanon. Deppigheten är borta och jag kan var mig själv. Men så fort jag granskas sköljer det över mig igen.

Nu blir jag ledsen av alla sorts komplimanger.

Letat efter liknande erfarenheter men haft svårt att hitta. Mest får man upp att komplimanger blir man glad av och det ska man strössla på allt och alla.

Jag känner tvärt om ja.

Hoppas ingen känner igen sig. Men om så hade det varit skönt att få veta.

Äsch är inte på något vis mitt problem vad andra har för åsikt om mitt utseende. Jag är nöjd med mig själv.

Kunde inte bry mig mindre om vad andra tycker om mitt utseende.

Ful eller snygg, en sannerligen subjektiv uppfattning.

Så vill jag känna och tänka!

Mitt problem är ju att andras fördomar väger så pass tungt att jag knäcks varje gång.

Dom tankarna jag måste lära mig att få bort eller leva med kanske.

Känslig är väl ordet.