Jobbigt att vara FÖR snygg?
Hej
Försöket googla efter just detta då jag nu nått kulmen av känslan och gråtit och gråtit och letar nu svar om det är fler. Långt ifrån FÖR snygg men behöver dela med mig för att läka.
Jag får ofta komplimanger och presenteras som "min SNYGGA kusin" eller snygg-"mitt namn". Dels för att det är roligt och inte vill såra såklart.
Jag själv anser att en del säkert tycker jag ser bra ut men jag själv bryr mig inte om hur jag ser ut, vill bara hålla mig undan uppmärksamhet.
Varje gång jag får en komplemang skär den djupt in i mitt hjärta. Jag känner mig som en ointressant idiot som bara har ett utseende och inget annat. Hela mitt liv har jag försökt ha andra kvalitet än det jag föddes med. Jag uppskattar snällhet, värme, och humor, inte hur någon ser ut. Är helt ointressant.
Jag har inte alltid varit den som fått komplimanger. Det började i 25års åldern och eskalerat. Innan va jag osynlig och jag älskade det!
Jag mår så pass dåligt av detta att jag skyr kalas eller platser där jag måste träffa nya människor.
Har väldigt svårt att träffa någon då jag inte vill bli vald pga mitt utseende.
Jag har ofta rymt mina livssituationer. Förhållanden, arbeten osv.
Är medveten om att det är min självkänsla som är helt utan kontroll och att jag är i en depression. Men när jag är där inte detta nämns så mår jag kanon. Deppigheten är borta och jag kan var mig själv. Men så fort jag granskas sköljer det över mig igen.
Nu blir jag ledsen av alla sorts komplimanger.
Letat efter liknande erfarenheter men haft svårt att hitta. Mest får man upp att komplimanger blir man glad av och det ska man strössla på allt och alla.
Jag känner tvärt om ja.
Hoppas ingen känner igen sig. Men om så hade det varit skönt att få veta.