Min man har inga spermier

Hej Camilla, jag vet precis vad du menar med panik angest. Vi fick samma besked for lite over ett ar sedan. Vi hade da provat i ett ar och jag var overtygad att det var jag som det var fel pa men nar vi fick provsvaren tillbaka pa min man sa var det som en chock, han hade inga alls. Ibland kan det vara sa att helt plotsligt sa kan mannen har noll sperma under en period av deras liv sa medans vi tog en massa prover sa ville vi vanta minst tre mander innan vi gjorde en biopsi. Vilket fall som hallst sa fick vi reda pa genom alla dessa typer av blod prov att han har en kromosom (DAZ deletion av kromosom Y)som fattas vilket betyder att han har alltid varit sa. Pa natt satt var det ando skont att fa veta om vi hade en chans eller ej.
Vi hade da bara tre alternativ, adoptera, donation eller inga barn alls.
Tufft beslut, nar jag tanker tillbaka sa hade jag konstant en kansla av ovarklighet, detta hander inte oss. Och sa kanns det nog an idag. Vi bestamde oss ganska sa fort for att donation var det ratta for oss.
Jag tycker att min man har varit enormt stark och han har vetat hur mycket jag har velat ha barn, vilket han vill med. Jag kanske ska namna att jag bor i Sydney vilket gor att det har varit enormt ensamt att ga igenom natt sant har.
Efter att gjort en hel del lasande om donations barn som inte vet vem 50% av deras biologiska gener ar sa erbjod sig min mans bror att donera, detta var inte nagot latt beslut och jag maste saga att jag pendlar fortfarande mellan ilska, sorg och gladje. Detta ar ando det beslut som kanns bast for oss och ratt for barnet.
Vi har gatt en hel del till en psykolog som har varit toppen stod och om ca 14 dagar sa ar det dags for forsta forsoket. Kanns enormt narvost och for det mesta forsoker jag inte tanka pa det men jag vet ando att i slut andan sa kommer allt bli ok.
Om du kanner dig ensam om det har och vill prata sa staller jag garna upp.