Reaktioner på "återträff"

Jag har två vänner som har träffat sina biologiska föräldrar.

En tjejkompis som träffade sin biologiska pappa. hon sökte upp honom (visste som du var hon skulle leta) när hon var gravid. Hon fick väl egentligen inte ut så mycket av det. Han var lätt avvisande och de har ingen fortsatt kontakt. Men hon är ändå glad att hon gjorde det.

En killkompis lyckades få komma på släktträff (!) med sin biologiska släkt. Han var jätteglad, kände igen sig själv i dem. Sa t.ex. "nu vet jag varifrån jag har fått mitt musikintresse och min musikalitet ? inte beror det på min atonala uppväxtmiljö"

Jag tror att du först måste ta ställning till vad du vill få ut av mötet och hur du ska hantera det om det inte blir som du tänkt. vad händer t.ex. om bioföräldern inte alls vill träffa dig? Vad händer om ni träffas och det visar sig vara en person du inte tycker om? Vill du träffas en gång och sedan aldrig mer eller vill du ha fortsatt kontakt (och vad händer om bioföräldern har motsatt syn på huruvida ni ska fortsätta ses)?

Att kontakta kan ju stilla nyfikenheten om inte annat. Men var också beredd på att det kanske inte blir någonting av det. Men det kan ju räcka ändå, som för min tjejkompis.

Lycka till, oavsett vad du väljer!