Äggdonation av släkting

Hej snöstjärna71 och alla ni andra! Jag är en av dom ”egoistiska människorna” som genomgår äggdonation med min syster som donator. För mig känns ditt inlägg väldigt aggressivt och på något sett som ren ilska mot oss som väljer äggdonation som ett alternativ att få barn. Varför? 

Varför är äggdonation så mycket värre än adoption för barnet? Både jag och min sambo blir biologiska föräldrar till barnet jag bär inom mig i 9 månader. Att äggets genetiska ursprung inte kommer från mina äggstockar utan min systers rör mig inte ryggen. Det ägget skulle ha försvunnit ut som mens om min syster inte donerade det, det skulle aldrig ha blivit ett barn av det ägget. Det är pga av min livmoder det befrukatde ägget utvecklas och får liv. Det är min kropp som ger det näring så att det växer och det är jag som föder ut detmoch sedan ammar det. Såklart att det är mitt barn det kan inget genetisk ursprung i världen ändra på!

 Min biologiska pappa lämnade min mamma när jag var knappt 2 år. En kort tid senare kom min, för mig riktiga, pappa in i bilden och sedan dess har han varit min pappa och jag har två syskon som jag aldrig i mitt liv skulle se som halvsyskon, varför det? Vi har ju samma föräldrar bara inte till 100% samma genetiska ursprung. Uppväxt och kärlek kan jag garantera slår DNA-arvet om och om igen! Vad jag vill säga är att alla får ha sina åsikter om vad som är rätt och fel för barnet. Det finns barn som lever i misär med sina genetiska föräldrar och som skulle ha det mycket bättre med nya föräldrar som inte bär samma blodgrupp.Hade någon tvingat mig att ha kontakt med min biologiske ”pappa”s familj skulle jag totalvägra för han är inte min riktiga pappa trots att jag bär hans genetiska ursprung till 50% i mig. Oj, det blev ett långt inlägg och jag hoppas ingen tar illa vid sig av det. Kram Misty

snöstjärna71 ~ jag vet inte varför jag känner så här men för mig känns det som att du inte accepterar att vissa kvinnor får barn via äggdonation och det gör mig "ledsen" att du känner så.

Min situation är lite annorlunda eftersom det var min lillasyster som kom med förslaget att hon kunde vara donator. Hon har följt vår kamp att få barn under flera år och hört våra funderingar om äggdonation och en dag ringde hon mig och frågade om vi kunde tänka oss henne som donator. Då var det vi som fick tänka efter hur vi ville ha det...och vi funderade verkligen. Vi pratade om för och nackdelar och till slut bestämde vi oss för att tacka ja! 

Min syster är en väldigt givmild person, hon finns nog med på varenda lista som finns att ge bort "viktiga saker" om det så gäller blod, benmärg, njurar, ja allt. Så detta med att donera ägg för henne var nog inget svårt val. Hon tänker lite så här "istället för att hon har mens varje månad där ett ägg försvinner "ner i toan" så kan hon lika gärna ge det till någon som behöver det bättre". 

Vi vill vara öppna med barnet om hur det kom till. Jag tror att desto tidigare man börjar berätta ju bättre är det, men på en enkel barnnivå naturligtvis t ex "mamma hade inga frön i magen men då kunde jag få ett frö av moster och då kunde du komma in i mammas mage....osv". Även om man har en okänd donator så måste man ju förklara hur allt gått till. Det man inte kan berätta då är ju vem som är donator för det vet man ju inte. Då kan det kanske bli ännu mer frågor och tankar på vem är den där kvinnan nånstans i Sverige/Finland/Ryssland som donerat ägg? Det är ju samma sak vid adoption. Tankar som Vilka är dom föräldrarna som gav bort mig???

Ja, detta kan man ju verkligen skriva hur mycket som helst om....men jag lovar, det ska jag inte göra, jag ger mig nu!

Ha en bra helg!

Kram Misty