Handikappat barn
hej, jag är mamma till en son som har ett handikapp. Jag ska inte ge dig något på hopp.
Men jag tror att många känner som du men inte vågar tala om det, då det är lite tabu.
När jag läste din ts så kan jag bara tala om att jag hade liknande känslor som du när jag var gravid med min son.
´
Men när du skriver att du inte tror att du skulle kunna älska det barnet lika mycket så kan jag lova att det kommer du att göra, om inte ännu mera.
Jag kan berätta lite hur jag känner. När mina vänners barn gör framsteg så berättar de för mig i normal diskution. Men när MIN son gör framsteg så gråter jag av lycka och en otrolig stolthet. För varje framsteg blir så mycket större för oss med "speciella" barn. Med facit i handen hade jag inte kunnat önska mig något annat barn! Jag är så stolt över honom.
Bara en sådan sak som när han sa mamma första gången (3,5år gammal) Kan du nog först att någon som var stoltare än jag på denna jord fanns nog inte. Han ger mig så mycket inblick i hans värld som jag inte hade velat vara utan. Han har gett mig så mycket. Tro mig, det är en välsignelse att få ett funktionshindrat barn.