Tvillinggravida med bf i oktober?

jo, jag vet ju att det normala för tvilling-mammor är att man blir sjukskriven tidigt. MVC har varit på mig förrut om att jag skulle gå ner i tid. Men jag ville så gärna jobba, och jag sitter på kontor, jag lägger liksom inte asfalt. Samtidigt så mår jag själv ju sådär som man gör som gravid, är trött och har ont etc, men har hela tiden i bakhuvet att det inte är värre än när jag hade enlingar i magen. Och då var det ju ingen som tyckte så synd om en som nu!! Har blivit sjukskriven tidigare de andra gångerna alltså, för foglossning (inget denna gång) kräkningar i 9 månader (inget denna gång så härdags..eller jo lite..mest halsbränna bara) och grav.diabetes (ja det har jag ju nu med, men tycker den är hanterbar, men mvc ville sjukskriva mig för den också, för den påverkar ju också bebisarna) . Och så å andra sidan så har jag inte bara mig själv att tänka på, utan precis som ni säger så vill man ju inte att de ska komma för tidigt! Så nu jobbar jag alltså lite, men jag får inte hålla på och boa och sånt när jag kommer hem, för det finns det inte marginaler till. Vet inte riktigt när jag ska ta det. Tids nog så får det väl bli heltids sjukskrivning så jag hinner med det innan det är dags!

Vad jag gör nu för att hålla mig still är främst att jag läser. Riktig sån underhållning, nu sist läste jag Huset Elliot. Enkelt romantiskt blahablaha. Inget djupsinne eller tänkvärt här så man börjar grubbla och tänka, men lite fängslande måste det vara, då håller jag mig stilla och kan ignorera disken och allt annat som måste göras eller man skulle vilja göra!

Här i Lund och Malmö på BB tror jag inte det finns sucken av en chans att pappan ska få sova över. Hamnar man på patienthotellet ja! Då får han också sova där. Men är det exempelvis snitt så hamnar man på BB. Vet inte om man t o m hamnar på BB bara av det faktum att det är tvillingar, menjag kommer att hamna där då jag ju har grav. diabetes. Dock så antar jag att man får mer hjälp av bm:orna när man nu har två. Fick iallafall mycket hjälp på BB redan med en efter ett kejsarsnitt, då jag själv inte var så bra i kroppen att jag kunde göra så mycket själv. Det är klart att det varit ännu trevligare om det fått vara pappan istället. Men hade personligen aldrig skippat amningen för att få in pappan, hellre då försökt åka hem tidigare.

Brummelisa:
Har också tidigare känt mig osäker på om det inte bara varit spänning i magen ex pga att bägge sträcker sig samtidigt. Men när magen blir så spänd var 10:onde minut i ett intervall, och det liksom sker i en ökande känsla för att nå en topp och sedan ett avtagande och det tar åtminstone 20 sekunder så måste det ju vara en sammandragning. Om det bara är bebisarna som sträcker sig samtidigt så blir det ju mer hattigt i rörelsen , kortare också, och ofta rör dom sig ju på något annat sätt samtidigt, vrider sig exempelvis..

Tyvärr tror jag det är långt ifrån självklart att pappan ska vara med i alla lägen även på svenska sjukhus av idag. När man läser böcker så tror man ofta att alla sjukhus har kommit så långt i att tänka på upplevelsen. Men jag tror resurser ofta sätter käppar i hjulet här, resurser som inte räcker till att ändra gamla vanor, och resurser så som utrymme. Har legat på BB två gånger, även i ensamt rum, och där har pappan inte fått vara med på natten, ej heller under vilostunden mellan 2 och 16 på eftermiddagen, det har varit besökstid på förmiddag och eftermiddag.

Nessi:
oj, vilken grej! Hur mår du nu?

Här rullar det på...sakta...33 fulla veckor idag. Vill en massa som jag inte kan. Det gör ont och jag är trött. Det är klart ett annat sorts liv det här.

Grattis Vännen! OM du har en utförligare förlossningsberättelse så skulle jag läsa med stort intresse.
Lilljeanna:
Känner också den där isande värken i underlivet. Har haft så andra graviditeter med, och har fattat att det blir så när ngn bebis ligger långt ner, ex fixerad, och att det kan bero på att livmodertappen påverkas. Men ont gör det. Svårt att gå och stå.

Är i v34 och vill gärna vänta några veckor till på sätt och vis, men samtidigt kan jag inte säga att jag skulle lbi förvånad om vattnet gick. Lite rädd också för jag känner mig inte redo, är för trött!! Men fattar inte hur jag ska kunna bli mer fit for fight. Har inte packat väskan ens.

Uh, en liten utmattad rapport från mig:
v35 sedan igår, och krafterna tryter verkligen! Flåsar mig fram och är yr och har andnöd. Har ont , av sd, av ligament och fogar och allt. Har fått grav.klåda nu så att fötterna är helt sönderrivna..på något sätt, för jag når dom ju inte längre egentligen, men man lyckas rätt bra om man hittar en hård matta. Jobbar fortfarande halvtid, men tror jag ska sluta imorgon eller på måndag. Det går inte längre. Samtidigt är jag lite rädd för att gå hemma, hur långsamt går inte tiden då??!! För jag kommer ju inte att orka göra ngt ändå. Tänk om jag ska gå 5 veckor till...öööhhh. Vill vara färdig med denna graviditet nu!! Samtidigt så vill jag ju gärna ha gått 35 veckor iallafall. Har en del sd periodvis, men har inte börjat öppna mig. Och sist gång så hade 1:ans huvud liksom åkt upp lite igen, för gången innan var hon nästan fixerad. Samtidigt är jag nästan lite rädd för att föda, för vad väntar där egentligen på andra sidan....?? Två underbara bebisar, hur ska man klara det? Klart man gör, men det är lite nervöst! Har iallafall fått tvättat bebiskläderna nu, och dom är så småååå!!! och jag längtar!!

Lilljeanna:
Nä men Grattisss!!! tänk det börjar hända saker bland oss nu!!! Kan tänka att det är en kaotisk tid just nu, men så är det ju med en också efter bara 3 dagar.

Vilken vecka vaf du Dotts?

Selma77. Grattis! Längtar efter att få höra mer!

Brummelisa: Du kan ju lägga där uppe om du vill...tycker jag.

Rapport från mig:
Har varit på UL idag, v35+6. De vägde...äsch, fick visst inga egna papper(!!) men de vägde ca 2,4 och 2,6kg. dvs de låg på -4% och -5%..ungefär. Och det är ju bra siffror. Dock låg ju den ena för 4 veckor sedan på 5%, vilket innebar att den sjunkit 10% vilket anses lite för mycket, vilket föranledde att de gjorde en flödesmätning, som dock visade på ett fint flöde i navelsträngen. Kan tilläggas att det var tillväxt-mätning med viss osäkerhet då det var väldigt svårt att mäta. Den ena hade huvudet så långt ner att huvudmåttet blev osäkert. (fixerat enligt läkare senare, nästan ruckbart enligt en bm) Medan den andra låg och tränade andningen så flitigt att bål-måttet var lite osäkert.
Men så långt allt väl iallafall. En läkaren kollade och jag var öppen 1 cm, vilket gjorde mig så glad. Fick också en tid för igångsättning om 2 veckor! Eftersom de ändå är rätt stora för tvillingar, och under förutsättning att jag är mjuk och mogen så sätter de alltså igång mig då. Så skönt! Har svårt att se hur jag ska klara 4 veckor, 2 veckor är rimligare.

Ni som fått redan:
Vad har ni att tipsa om kring amningskudde när ni försöker dubbelamma. Har inte haft amningskudde när jag haft enlingar, men inser att det väl är nödvändigt om man ska dubbelamma. Kan kudden vara för tunn? Kommer deupp tillräckligt? Eller är den för hög? Rullar de ner?

Förhoppningar:
Grattis till dina bägge små bebisar! Är svårt att föreställa sig hur det känns, höjden av lycka och höjden av sorg. Kanske skuld så fort man känner sorgen, och skuld så fort man känner lyckan. Så var det ju inte alls tänkt.. Vi väntar ju också tvillingar, och som du kanske förstår kommer mina tankar att gå till dig en hel del från och med nu. Undrar förstås ifall du orkar berätta vad som gick fel? Är glad att du fått barn, men beklagar så mycket att du inte fick behålla bägge två.
Jag tar det som att grav.diabetesen gav med sig iallafall!? Kram Ann

Förhoppningar: nej nu snurrar jag väl allt bra in mig, var ju inte grav.diabetes-tråden du skrev. Glöm det med grav.diabetes!

Grattis Nessie!!

Flisan: Mina är ju inte födda ännu, men jag har gjortmånga tillväxt UL och enligt dom så skiljer de sig väldigt lite100-200gr. Då är det troliga 2-äggs, med bred skiljevägg och varsin moderkaka.

Hejjj!! Nu har dom kommit! I torsdags klockan 5 i 6 och 10 över 6 kom Iris och Ylva ut med en farliga fart! Det tog bara 2 timmar, och var förstås väldigt intensivt... Allt gick över förväntan iallafall, berättar mer senare. 3260 och 3110 vägde dom , 48 & 47 långa. Ylva som kom sist fick trist nog lågt blodsocker efter några timmar och fick läggas in på neo med glukosdropp. Jag och Iris låg 3 trapport bort. Men efter en natt fick vi plats på samvårdsrum och får ligga ihop. Blodsockret har gått upp och droppet är borta. Har sond kvar ned i magen, men faktum är att hon äter ännu bättre på bröst än sin syster. Och hennes syster är inte dålig hon heller. Dom är jatteduktiga. Nu kräver de bara att amingnen funkar ännu bättre än för andra, för vår del, sen får vi nog åka hem. Blev rätt sliten av stor blodförlust och andra konstiga värden, men man bilr snabbt bättre.

Kram Ann

Hej
Nuhar jag boggat min förlossningsberättelse, och gjort ytterligare en blogg för tiden på BB. kolla på:
www.familjeliv.se/hem/mammann/blogg.php