Ensamstående Mammor
Hejsan
tänkte starta en tråd för oss ensamstående mammor...tror vi är några stycke, kan ju vara skönt att prata av sig.
själv blev jag ensamstående för ca 2 veckor sedan och jag har en son på snart 10 månader.
Hejsan
tänkte starta en tråd för oss ensamstående mammor...tror vi är några stycke, kan ju vara skönt att prata av sig.
själv blev jag ensamstående för ca 2 veckor sedan och jag har en son på snart 10 månader.
Mhy:
hade nästan samma problem, hur gammal är erat barn nu?
självklart ska båda föräldrarna träffa sitt barn lika ofta, vi började med varannan vecka när våran son var ca 3mån, o det fungerar hur bra som helst, men visst är det jobbigt, men man kan inte bara tänka på sig själv heller tyvärr. Lycka Till!
Sara84:
för våran son som är nu 16mån (snart) fungerar det jätte bra med varannan vecka, han går på 2olika dagis, eftersom hans far bor på en anna ort, bara 2mil härifrån, men inskolningarna gick jätte bra, o det har fungerat super ända sen han var liten. Lycka till!
Såg att ni har pratat om födelsedagar här och känner att jag behöver skriva lite. Är arg och ledsen på Tildas pappa just nu... Tilda fyller 1 år på fredag och det var planerat att han skulle komma hit så att vi kunde fira henne tillsammans. Sen på lördag ska vi ha kalas med släkten, och två veckor senare med hans släkt (han bor ju 30 mil härifrån så det känns lättare att ha två separata kalas).
Så idag ringde jag honom för att kolla om det var nåt särkilt han hade tänkt köpa till henne, eftersom jag skulle iväg och handla presenter och inte ville köpa något som han hade tänkt ge. Då säger han att efter att han betalat tågbiljetten har han endast ca. 200 kr kvar, och det ska räcka till annat också, så han visste inte hur det blev med present... Jag blev så chockad, han hade alltså inte tänkt köpa något till sin dotters allra första födelsedag! Jo, ett pussel kanske, sa han, men mer hade han inte råd med!
Mitt hjärta bara brast. Han bor gratis hos sin mamma, har inga räkningar och inga kostnader alls. Han får socialbidrag (vet inte vad han vill göra med sitt liv och går därför hemma och gör ingenting alls). Han betalar inget underhåll (jag får från FK). Han har festat hela denna sommaren, varit på festivaler och spenderat tusentals kronor. Han håller på att skaffa en tatuering som måste göras i 6 omgångar, varje gång kostar ungefär 1500 kr. Och han säger att han inte har råd! Snacka om att prioritera fel!
Han säger att han lever på existensminimum, att jag inte borde klaga. Herregud, jag har levt på existensminimum hela det senaste året, ändå har jag råd att köpa saker till Tilda. Man får väl för fan planera lite!!!
Blir så ledsen. Jag är ingen materialist, bryr mig egentligen inte ett dugg om själva presenten, men att han inte ens bryr sig, att han ständigt sätter sina behov före sin dotters- det gör jävligt ont.
Han blev sur för att jag sa som jag tyckte, så nu kanske han inte kommer till hennes födelsedag alls.
Förlåt för att detta blev så långt, har varit skitarg och ledsen hela dagen och kände ett behov av att skriva av mig.
Tycker alla det verkligen är helt ok att ha vv-boende för sina barn? Måste vara unik i så fall som inte tycker det är det bästa för mina barn.
Ibörjan när vi gick isär, var han här när jag jobbade, när jag kom hem på natten, åkte han igen, det funkade bra, men visst var det jobbigt att ha någon i sitt hem man faktiskt inte är tillsammans med längre, nu gjorde jag det för min sons skull!
Sen började vi med att han fick ha honom hemma hos sig, då är det max 2 nätter åt gången som gäller!
Jag tycker det är svårt att säga om växelvis boende, jag skulle inte vilja ha det, & när vi var hos familjerätten tyckte dom det var lite konstigt att han skulle sova hos sin pappa varannan helg, dom ville hellre & hävdade att bäst skulle vara att dom träffas små korta stunder på dagtid, men det alltid är hos mig han har sitt hem!
Nu måste man ju jobba, så vi löste det så här, alla löser väl det på olika sätt utifrån hur det funkar helt enkelt
Nu har vi tid hos familjerätten igen på Tisdag, får se hur det går.. för nu har han kommit på att om han skulle ha honom mer, slipper han ju betala, konstigt hur man kan tänka på pengar när det gäller sånt??!!
Satt här och skrev ett lååångt inlägg med svar och om hur intressant det var att höra era berättelser om hur ni har löst det med umgänge och boende. Precis då jag skulle posta inlägget så la min anslutning av. Satans jävla skit så irriterande. Kortfattat istället;
Sara87:
Jag känner som du och bävar för när sonen ska börja sova över hos pappan.
Lundgren:
Vår son är 10 månader. Vi har kommit överens om vv men är oense om när.
Anneli Loke:
Lycka till på tisdag!!
ladiebird: för oss var det de bästa, o det fungerar hur bra som helst, visst fick vi höra från alla möjliga håll att det inte var bra o så vidare, men vi provade och sa att om de ej fungerar skulle han bo hos sin pappa varannan helg, men nu är det så att allt fungerar så varför börja krångla.
jag önskar jag orkade skriva...men jag gör inte de...jag är nog knäckt nu
Esrael: Det låter hemskt! Vad är det som har hänt?
linap_ de är en lååång och inveeklad historia...de står i min blogg men de är ganska förskönat....
bara de att exet beskyller mig från att hindr5a umgänge...och tt jag förstört hans liv och sådanna saker...jag har aldrig hiundrat umgänge...jag har inte gjort annat än att försökt åfå de att funka..de är han som inte varit intresserad...
som sagt lång historia....dessutom har han skaffat sig en 17 åring....han är 33....vill verkligen inte skicka dit min osn