Mår så jävla dåligt av att ha varit en mobbare!

Det är bra att du har kommit till insikt med hur fel mobbning är. Vi kan bara lära av våra misstag. Att kontakta honom nu är bara ett sätt för dig att lindra ditt samvete. Tanken kan kännas fin, men är till viss del egoistisk. Det kan slå ännu mer fel än man kan tro. Det du bör göra är att ta vara på din son. Lär honom rätt och fel och berätta om dina egna misstag och vad det kan leda till. Jag hade nog inte velat bli kontaktad av barndomsmobbare, även om de ville säga förlåt. 

Det ska gå att beställa äldre skolkataloger. Kontakta stadsarkivet så kan de slussa dig vidare.

Självklart ska du be om förlåtelse. Det är stort och även om reaktionerna från den utsatte kanske inte blir vad du hoppas på så har du gjort det och kanske den utsattes sår läker ihop lite lättare. 

Jag var den som var mobboffer i skolan. Det var ganska utbredd mobbing där jag både skadades fysiskt och psykiskt. Konsekvenserna av det sitter väldigt djupt och är något som jag bär med mig fortfarande. 

Jag är väldigt framgångsrik i mitt yrke idag och har det mycket gott ställt så det händer att jag blir kontaktad av skolkamrater ibland. Jag svarar aldrig när de tar kontakt och jag är inte säker på att jag skulle bistå om jag bevittnar någon av dem råka ut för en allvarlig olycka. 

jag tycker inte att du ska ta kontakt. 

Beklagar det du var med om. Men ärligt, heja dig för att du tagit tag i livet! Människor som är fighters och tagit sig upp i livet trots stora motgångar brukar generellt vara de bästa människorna! Blir nästan tårögd!

Det jag känner är inte bara att jag vill säga förlåt utan jag vill också veta hur det gick för honom. Han var en väldigt skör och känslig kille och jag vet inte hur det vi gjorde påverkade honom i det långa loppet. Vissa kan ta tag i sitt liv och gå vidare men andra blir extremt ensamma och låser in sig. Om det skulle blivit så illa med honom tack vare mig hade jag aldrig kunnat förlåta mig själv.

Ja du. Om jag var offret så hade jag inte velat att ditt patetiska arschle kontaktade mig idag. 

Jag är också ett gammalt mobboffer, och har noll intreese av att bli kontaktad av mina mobbare. En eventuell ursäkt skulle bara kännas som om det var för deras egna skull, att lätta sitt egna samvete och må bättre själva. 

Skulle någon höta av sig så skulle jag ignorera och blocka.

Du får tänka att det gått illa för honom och må så dåligt som du förtjänar.

Andra hoppas det har gått bra för honom och hoppas du lär dina barn vad som är rätt och fel och aldrig låter dom bli som du.

Ingen vill ha din ursäkt för vad du gjorde, tror du en som exempel en kvinna vill att hennes våldtäcktsman knackar på hemma hos henne och ber om ursäkt och vill ge en kram?

skärp dig! 
Det bästa för honom är att den som orsakat skiten han/hon fått utstå är att hålla sig undan.
Du försöker bara trösta ditt samvete..

Det hade jag velat. Hellre ett förlåt än att aldrig få ett. Mobbning glömmer man inte.

Jag hade mer än gärna fått en ursäkt eller framförallt en förklaring till två våldtäktsförsök mina sk gamla killkompisar gjort. För jag tänker på det än idag. 

Folk är olika. 

Jag känner såhär att jag tydligen inte ens är värd en ursäkt då och de mår bra tres det de gjort. Kanske hade jag inte svarat. Men jag hade ändå velat ha ett förlåt!