Vänner

Jag hade en ganska ny väninna och vi blev snabbt väldigt nära.   Vi hade barn i samma ålder på samma förskola (vi träffades dock först genom ett gemensamt intresse) och vi hade verkligen kul tillsammans. Vi pratade och/eller umgicks nästan varje dag.
Efter ca fem års vänskap när ett av mina barn leker hemma hos hennes barn efter förskolan, upptäcker hon att mitt barn har prickar som tyder på vattkoppor.
Mitt barn hade inga som helst symptom på vattkoppor när jag lämnade hen på förskolan på morgonen. 
Hon hämtade både mitt barn och hennes barn på förskolan,  och ingen personal sa något heller om några vattkoppor.
Hon hörde av sig till mig och var väldigt arg, och hade fått för sig att jag visste att mitt barn hade vattkoppor när jag lät henne hämta hem barnet till sig.
Det hade jag ju ingen aning om, då jag lämnade ett tillsynes fullt frisk barn på förskolan.    Hon ville aldrig prata med mig mer efter denna händelse.   

Det många faktiskt gör fel när det gäller det sociala är ju att man bara antar eller tänker hur svårt kan det vara. Jag har lärt mig mycket genom att läsa Mia törnbloms bok ?hur svårt kan det vara?? 

För min del handlade det jag var med om att jag och denna vännen som vi kan kalla för Lina, att vi dels hade olika syn på vänskapen, eller jag trodde att vi hade en vanlig vänskap men då visade det sig att vi inte alls hade den vänskapen. Jag som trodde att jag och Lina kunde prata om saker men då vart det tvärtom. Jag hade ingen aning om vad som hände men konstigt var det iallafall. Nu i efterhand kan jag förstå litegrann varför det blev som det blev men vissa saker var bara märkliga. 

Det är rätt tråkigt faktiskt att det blir så. Att man måste tänka på hur man beter sig när det gäller en viss person, att man inte kan prata eller va sig själv. Jag pratar rent allmänt, inte bara om detta.

Jag kände att jag blev lite ghostad eller manipulerad av Lina.