Fick vi gå omkring i bygden/området själva när vi var små i åldrarna 6-7? Det känns som att majoriteten av föräldrar bara släpper ut sina 6åringar utan bevakning. Alldeles själva om dom ska gå en bit till en kompis tex, leka ute med kompisar, gå över en 50 väg. Jag kan förstå om man håller sig på tomten. Men utan koll där man inte ser vad som kan hända. Dom är ju fortfarande små! Är jag den enda? Är föräldrar för bekväma nu för tiden?
Fick vi gå omkring i bygden/området själva när vi var små i åldrarna 6-7? Det känns som att majoriteten av föräldrar bara släpper ut sina 6åringar utan bevakning. Alldeles själva om dom ska gå en bit till en kompis tex, leka ute med kompisar, gå över en 50 väg. Jag kan förstå om man håller sig på tomten. Men utan koll där man inte ser vad som kan hända. Dom är ju fortfarande små! Är jag den enda? Är föräldrar för bekväma nu för tiden?
Vi fick gå ut men då bodde vi också i en förort byggd enligt SCAFT-modellen. Dvs ingen biltrafik i området utan det var en kringled där parkeringarna inte låg i direkt anknytning till husen.
Sen har samhället också förändrats en hel del. Förorten vid bodde har förslummats och barn beter sig mycket mer illa mot varandra. Nu bor det främst invandrare där. När vi växte upp var det kanske 10% som var invandrare.
Fick vi gå omkring i bygden/området själva när vi var små i åldrarna 6-7? Det känns som att majoriteten av föräldrar bara släpper ut sina 6åringar utan bevakning. Alldeles själva om dom ska gå en bit till en kompis tex, leka ute med kompisar, gå över en 50 väg. Jag kan förstå om man håller sig på tomten. Men utan koll där man inte ser vad som kan hända. Dom är ju fortfarande små! Är jag den enda? Är föräldrar för bekväma nu för tiden?
Vi bodde i radhusområde. Jag började leka ensam ute runt 4 års ålder.
Var jämt ute och lekte ensam utan vuxna från morgon till kväll året om from. att jag var ca. 6-7 år
Som barn på sjuttio- och åttiotalet Var man ju ute på gården själv. Gick till andra lekplatser och cyklade runt.
(Urbana) vad menar du? Jag har inte skällt på någon alls. Läs min text igen.
För att förtydliga.
Jag växte upp så som (Pappa till tre barn) beskriver det. Vi fick vara ute och leka.
Min dotter är uppväxt i city vid en trafikerad väg så hon fick vänta lite med att gå ut själv.
Intressant. Dom flesta här verkar ha haft en barndom där dom har fått vara ute typ fritt. Jag är uppvuxen i ett radhusområde och var ungefär 9-10 när jag kunde gå mera fritt om dagarna. Jag var 6 år i början av 90-talet. Är 80-talist.
Jag växte upp i två olika områden. Ett villaområde, samt ett område med låghus. Båda lugna och barnvänliga, utan stök eller mycket trafik.
Jag och syrran lekte ute själva från 3-4 års ålder. Vi drog ofta omkring i närområdet med andra barn. Det var tillåtet så länge man inte lämnade området. 7-åringar hade ännu större rörelsefrihet, gick ofta själva till skolan, oavsett om de bodde nära eller en bit bort. Det var inget konstigt då. Detta var på 80-talet.
Jag upplever att föräldrar är mer försiktiga idag. Vi bor också i ett lugnt och barnvänligt område med blandad bebyggelse (villor, kedjehus och bostadsrätter), men våra barn fick inte lämna tomten själva förrän de var 5-6 år. De fick inte gå till skolan själva (över en större väg) förrän de var 8-9 år. På gott och ont har föräldrar ett annat säkerhetstänk idag.
Släpper inte min 6-åring bara vind för våg. Hon kan få gå ut gården en stund medan jag klär på mig o lillebror. Jag är uppvuxen på landet o cyklade 3 km bort till kompisen själv när jag var 6 år, så tror man var mer ute själv förr? Så upplever jag det iaf. Fast vi har några grannar med många barn som bara släpper dom vind för våg o tänker att dom äldre tar hand om dom yngre. En gång stod deras 2-åring 5 meter från 50-vägen o grät alldeles själv. Jag tog honom i handen o gick o ringde på hos dom o berättade det, dom bara ryckte på axlarna, sa inte ens tack. Så alla föräldrar gör väl olika.
Min dotter är 19 nu och fick leka ute själv på vår gård (hyreshus) från när hon var 4 år - på lekplatsen där jag kunde se henne frön fönstret. Fick mer friheter när hon blev äldre.
Sonen är 6 år nu och får leka ute själv på bestämda platser med vissa regler.
Tycker trådstarten är rätt konstig, för jag anser att det är känt att barn (inte bara i Sverige utan överallt) får mindre och mindre friheter. I alla fall i den reala världen. I den digitala får de fler och fler friheter. En helt absurt utveckling.
Nja jag tycker inte jag ser massa småttingar springa runt ensamma ute idag. Hälsade på syskonet ikväll som har en 7 åring. Hon ville gå ned till gården utanför och leka med mitt barn på 4,5 år. Det var en självklarhet att någon av oss vuxna följde med. Dock bor vi i en större stad , kanske är annorlunda i nån småstad ..
,
Jag växte upp på landet och jag fick göra mycket jag har svårt att se barn idag få göra. Röra mig hemma och i skogen och till grannar gjorde jag fritt från låg ålder, det fanns inget att drunkna i i närheten så det var inga problem.
Men jag fick ändå åka och fiska själv med kompisar tidigt, och jag började köra moped, fyrhjuling etc. från 10 år..
Intressant. Dom flesta här verkar ha haft en barndom där dom har fått vara ute typ fritt. Jag är uppvuxen i ett radhusområde och var ungefär 9-10 när jag kunde gå mera fritt om dagarna. Jag var 6 år i början av 90-talet. Är 80-talist.
Beror ju helt på var man bor vad som är lämpligt. Men ja, i villaområdet jag växte upp i gick vi barn till och från skolan själva varje dag på 90-talet, och där ingick det att vi korsade en 50-väg. Och vi sprang ju definitivt och knackade på hos varandra fritt på fritiden, drog ut och lekte i skogen osv.
Det är väl nånstans där i 6-/7-årsåldern barn blir mer självgående - det händer mycket i de åldrarna. Märker själv på min 5-åring att han blivit riktigt bra på att själv lösa konflikter med sina jämnåriga och att en vuxen som är för närvarande snarare kan hämma samspelet än hjälpa nu för tiden. (Och OM nåt övergår deras förmåga så vet de att komma springande och säga till.) Så vi flyttar långsamt, långsamt fram gränserna för att se vad som är en bra nivå för just honom. Samma sak sker väl inom de flesta familjer, gissar jag - man får liksom känna av läget, baserat på hur man bor och barnets personlighet.
Min dotter är 19 nu och fick leka ute själv på vår gård (hyreshus) från när hon var 4 år - på lekplatsen där jag kunde se henne frön fönstret. Fick mer friheter när hon blev äldre.
Sonen är 6 år nu och får leka ute själv på bestämda platser med vissa regler.
Tycker trådstarten är rätt konstig, för jag anser att det är känt att barn (inte bara i Sverige utan överallt) får mindre och mindre friheter. I alla fall i den reala världen. I den digitala får de fler och fler friheter. En helt absurt utveckling.
När våra barn var små för 15-20 år sedan bodde vi i ett radhusområde utan biltrafik, lekplats starx utanför köksfönstret, många andra barn och inga farliga vägar eller vatten i närheten. Vi släppte ut våra barn fritt från 3 års ålder, det fungerade bra. Några gånger rymde de och vi fick ge oss ut och leta, men det var undantag.