Bli gammal utan barn - Väldigt ensam?

Man måste ju inte bo under samma tak hela tiden för att vara känslomässigt nära varandra. Det måste man för övrigt inte med en karl heller. 

Att hänga upp sitt liv på enbart en karl är dock osäkert, för han kan när som helst lämna en. Inte ens ett äktenskap är någon garanti idag. Relationen till barnen blir dock livslång. 

 
Ja, för "barn" som bryter kontakten med sina föräldrar eller tvärtom. Existerar ju inte. Där dom t.ex. inte pratat med varandra på flera år. Så nej, barn är ingen livslång garanti den heller. Finns ju andra saker som kan hända med. Ingenting i livet är en garanti för någonting. Förutom dig själv. Du kan alltid lita på dig själv. Det är den starkaste tryggheten och styrkan någon som lever själv har. 

Om du har byggt upp ett liv med en familj eller människor omkring dig. Har du gjort dig väldigt beroende av andra människor. Det är den här gruppen av människor som oftast  måsten vara med någon hela tiden. Vare sig det gäller att vara i relationer ständigt. Eller alltid ha med dig någon vän för att göra saker. 

Fast sådan är inte jag alls. Jag är som sagt endabarn, och därför väldigt van vid att underhålla mig själv och göra saker ensam. Men man vill ju ha en familj där alla ställer upp för varandra i vått och torrt - när det behövs. 

Han har inte skrivit att det är "lätt" han berättar däremot att det är så vanligt att andra skaffat barn och familj med några år yngre kvinnor. Betyder också att han verkar vara en sån som ifrågasätter varför hans situation ser ut som den gör. Ensamhet som skylls på utomstående faktorer. Annars så skulle han väl be om råd och tips hur man träffar någon? Alternativt hur man hanterar en ensamhet?Men nej, hans eget bekymmer flyttar han bort från sig själv för att antagligen inte såra ett bräckligt ego.

TS! Du är fortfarande ung, bara 35 år!

Lyssna inte på dem som säger att 35 år är gammalt att bli pappa. Det är det inte! Det låter som du är lite nedstämd och reflekterat mycket. Men jag tror visst du har chans att möta någon och kanske skaffa familj!

Du är ung! Det finns hopp! KRAM :)

Försök skaffa en hobby där du möter folk. Tex gymmet. Jag tror på dig!

Kanske behöver du lite samtalshjälp, kolla in mindler.se tex.
Eller försök hitta en privat praktiserande psykolog (dem är de bästa)

<3 du har väl inte lämnat tråden TS?

Fast det är inte mina egna personliga åsikter jag gett uttryck för heller utan helt vanlig grundläggande insikt i hur det sociala fungerar.

Det är liksom inte svårt att räkna ut att en man i 35-årsåldern utan tidigare erfarenhet av romantiska relationer troligtvis har problem med det sociala. De flesta män med normal social kompetens hittar nämligen en partner långt före den åldern då de har en sexualitet som driver dem till att gå ut och träffa kvinnor. 

Nej, hennes anekdoter säger inte någonting om hur oddsen för relationer, i största allmänhet, ser ut. 

Är du intresserad av statistik så kan du leta upp den själv. Jag är inte din personliga hjälpreda. 

Fast nu handlar ju denna tråd om en man med svårigheter inom det sociala, precis som jag räknat ut redan från början. Han har också bekräftat detta i sin beskrivning av relationen till sin egen familj.

Han har inte förnekat möjligheten till det iaf. Och det finns autistiska personer som inte har en diagnos heller.

Fast jag pratade inte om singlar i allmänhet utan om 35-åringar som ALDRIG haft en romantisk relation. Du fattar kanske skillnaden där?

Elon Musk är också ett dåligt och irrelevant exempel att dra in i diskussionen då han knappast kan ses som representativ för autistiska personer överlag. 

Vad är din poäng? Du har ingen aning om hur många romantiska relationer TS haft? Sen krävs det inte mycket att skaffa barn. Tänka med snoppen kommer man långt med.

Nej men det var en hel del inlägg att läsa igenom.Ja och jag känner mig ung fortfarande. Däremot när jag gick på gym pratade jag aldrig med andra människor, folk går runt ensamma där med sina hörlurar.

Det känns däremot jävla svårt att träffa en partner i min ålder. Alla är typ upptagna.

Det känns svårt ja. Men är det det verkligen? Alla dessa dejtingappar? Och alla dessa desperata kvinnor i 35 års åldern. Det borde inte va svårt, om du är tydlig med vad du vill. Frågan är kanske att du inte riktigt vet vad du vill?Kvinnor desperata efter barn har inget över för män som inte vet vad dom vill. Mitt hetaste tips.

Mitt också. Äggklockorna runt 35 som längtar efter barn, hem, familj och tillhörighet - precis som du själv TS - är ditt bästa bet. Men du måste som sagt vara tydlig. Inget velande om "kanske sedan".

Min poäng är att det kan bli ganska svårt som 30+ man att locka en partner om han saknar erfarenhet i kombination med en allt stigande ålder. Särskilt också som de flesta i 35-årsåldern redan haft en del erfarenhet av relationer och då blir konkurrensen också påtagligt starkare.

Hade TS haft ett romantiskt förhållande i sitt tidigare liv så skulle han redan nämnt detta tänker jag. Finns ingen sådan info i tråden.

TS, har du jobb och bra inkomst? Tar du hand om dig? I så fall borde det inte vara så svårt att träffa nån, du är ju 35 år, inte 70.

Ja jag har jobb, körkort och bra inkomst. Duschar varje dag och borstar tänderna morgon och kväll. Alltid gjort. Inte levt på bidrag i en enda dag förutom studiebidrag.

Jag har alltid varit singel så detta verkar inte ha någon betydelse. Tjejer verkar dras till stora män, oavsett om det är muskler eller fett. Jag är kort och smal och det verkar inte gå hem.

Så man behöver ha allt detta för att träffa någon, och för att få barn? Missförstå mig inte. Ska man ha barn, eller har barn. Så är körkort ett nästintill måste. Om man ska köra dom osv. Men det duger inte med en ok inkomst? Jag tänker ju att förhoppningsvis har båda föräldrarna bra inkomster. Och klarar sig på det. Om inte kvinnan kan försörja sig vill säga. Men då handlar det väl om golddiggers om det aktivt söker män enbart efter hur mycket pengar han har. 

För övrigt verkar det stämma, med den undersökningen det kommit med.. Att de enda som kommer ha möjlighet och skaffa barn. Kommer ha med rätt DNA och pengar att göra.  Utvecklingen kommer inte bli bra. Hela samhället behövs för att bygga det. Om bara det som har det gott ställt får en plats i samhället. Kommer utvecklingen inte bli något vidare. Ännu lägre födelsetal, ingenstans att bo. Om man inte har råd att köpa sig något. Det har inte alla. Och färre som betalar skatt. Vi kommer få ta hand om våra åldrande föräldrar själva. 

Å andra sidan får politikerna och Sverige skylla sig själva. Det är så här dom vill ha det. Det kommer straffa sig hårt  längre fram.

Oj, man kan heller inte ha behövt hjälp och levt på bidrag. Det är alltså kört helt då? Jag tänker att folk kan ju hamna i ekonomiska svårigheter i sitt liv. Folk är fan konstiga i detta land. Och ytligheten äcklar mig. Jag förstår att folk har svårt att hitta någon. När det går runt med sådana här krav överlag. Man får inte vara mänsklig. 

Inte så att man måste berätta hur mkt erfarenhet man har

Min bror träffade sin första flickvän när han var 34 och de är fortfarande ett par 7 år senare. Tror ej de redovisade antal tidigare partners när de träffades men om de gjorde det så brydde hon sig ej.