Oense om begravning

Det är ju precis det jag säger. Dödsbodelägare har inget med arvsordningen att göra, och därför kan inte en sambo bestämma över en begravning bara för att han (eventuellt) är dödsbodelägare. Eftersom den rätten följer arvsordningen.

Sia: Jo, kanske. Men bara för att man har arvsrätt och rätt till sin arvslott så innebär inte det man får något. Det är ingen som måste spara av sina pengae/tillgångar för att ens barn ska få arva. 

Begravningen har inte heller något med dösbodeägare att göra. Vem som helst kan vara med och planera en begravning. Och nej, den rätten följer inte alls med arvsordningen. Begravningen har inget med arvsordningen att göra. 

Så även församlingen som ts har kontaktar tar kontakt med sambon för att försöka ändra datum så kan sambo neka på att ändra datum. Och då finns det inget någon kan göra. 

Förövrigt så är man som sambo alltid dödsbodelägare.

Abonym (XXX): Här kan du läsa mer om begravningar och att vem som helst får anordna en begravning www.fonus.se/fragor-svar/planera-begravning-vem-far-ordna-med-begravningen/

Begravningen och aevsordning är två helt olika saker som inte har något med varandra att göra. 

Du har så fel så blir pinsamt. 

Även som sambon så räknas man som närmsta anhöriga. 

Det är ingen som har sagt att en sambo - eller god vän för den delen - inte FÅR ordna en begravning. I den här tråden pratade vi om vem som hade BESTÄMMANDERÄTTEN, ifall inte alla som vill ordna begravningen kommer överens. Och den rätten följer definitivt arvsordningen.

...hur skulle det annars fungera, om det var helt godtyckligt? En älskarinna dyker upp på begravningsbyrån, puttar bort änkan och säger "Janne och jag har haft ett hemligt förhållande i 30 år och JAG är den som sörjer honom mest. Därför är det JAG som ska ordna begravningen - det var så Janne hade velat ha det. Och du får inte komma dit."

Obs detta gäller om det inte finns något skrivet. Det allra bästa skulle ju vara om folk skrev ner sina önskningar inför sin begravning i samband med att de skriver testamente, och får det undertecknat och bevittnat på samma gång. Då gäller det, oavsett den utsedda personens plats i eller utanför arvsordningen.

Det stämmer som sagt inte, och detta kommer ofta som en chock i samband med just att en person råkar ut för en olycka och hamnar i koma t.ex.. Då tror sambon oftast att det automatiskt är hon som ska bestämma allting, t.ex. om livsuppehållande åtgärder ska stängas av, och sedan om begravningen.

Men om patientens föräldrar - alternativt myndiga barn - dyker upp på sjukhuset och säger "vi tar över nu, du ska packa dig härifrån" - så gäller faktiskt det. En sambo har ingenting att sätta emot.

Detta också förutsatt att det inte finns papper skrivet såklart; man kan skriva en så kallad "framtidsfullmakt", signera den och få namnteckningen bevittnad av två personer som inte själva omfattas av fullmakten. Där skriver man in vem som ska få sköta ens ekonomi när man själv inte kan längre, vem som ska få fatta beslut om flytt till vårdboende och om vård i livets slutskede, vem som ska få arrangera begravningen m.m.. Fullmakten kan omfatta olika saker, det finns ingen mall. Om denna handling är giltig, så övertrumfar den andra regler.

Att vara närmst anhörig, vilket man är/kan vara som sambo, innebär dock inte alltid att man får ta livsavgörande beslut för personen. Kan vara så att personen har utsatt en annan anhörig till att ta medicinska livsavgörande beslut. 

Förövrigt finns det inget juridisk reglerat vem som ska definieras som "närmst anhörig". Så där hade också fel. 

Och nej, arvsordningen har ingenting med vem som ska ordna med begravningen. Inte ens om alla inom familjen är osense. Det finns nämligen ingen särskild bestämmanderätt för vem som för ordna begravning. 

Om anhöriga är oense om begravning och gravort kan de ta hjälp av medling av huvudmannen på begrsvningsverksameten på den ort den avlidnw senast vara folkboförd. Det innebär dock inte att medlaren bestämmer. 

Svenska kyrkan ska dock inte medla mellan parterna utan det är begravningsbyrån som ska göra det. 

Kommer man aldrig överens om gravort kan Länsstyrelsen, som sista utväg bestämma just gravort. Däremot inte om hur begravningen ska vara eller vem som ska planera. 

Länsstyrelsen kan också besluta om kremering eller gravsättning om anhöriga inte är överens. 

Är man dock inte överens om gravsättning så gäller arvsrättsordningen. Men gravsättning är enbart när kistan eller askan sätts i jorden och inte själva begravningen. Gravsättning ska ske senast en månad efter begravningen. 

Här är begravningslagen lagen.nu/1990:1144
men vem som ska få ordna begravning styrs inte av begraningslagen eftersom det inte finns  några bestämmelser om just begravningen då vem som helst kan anordna en begravning. 

Du har verkligen en stor livlig fantasi. 

Beklagar sorgen.  

Det kanske vore smart att prata med soc angående barnen, att deras pappa är komplett galen. Om din syster lämnar efter sig pengar, kommer han åt dem? Har hon en livförsäkring exempelvis?

Ledsen men jag köper inte riktigt detta. Din syster ska ha dött "plötsligt", men hon hinner inte kallna förrän hennes sambo ska skicka henne i jorden. Jag gissar att din syster inte är 80 år och med "plötsligt" alltså inte en sk. naturlig död. Då ska det utredas, hon ska obduceras etc för att utesluta brott och det går satan inte fort och det kan inte sambon säga ett skit om! Han kan omöjligt ha planerat en begravning av ett plötsligt dödsfall av en yngre människa så snabbt!
Vad är det som har hänt egentligen? Trafikolycka?
Mvh Rättsmedicinsk assistent

Jag misstänker att TS' sambosvåger är en av de s.k. nya svenskarna. De har ju sina egna religiösa regler angående hur fort en avliden måste komma i jorden (detta är baserat på hettan i ökenländerna), och som svenska myndigheter inte vågar säga något i sådana fall, så går det bra att snabb-begrava en en person - även med misstänkt dödsorsak. Precis på samma sätt som dessa har rätt att stympa sina barn i underlivet, på ett sätt som en vanlig svensk aldrig skulle kunna komma undan med utan lagföring och långt fängelsestraff. 

Anonym (SA): Man kan dö helt naturligt av sjukdom och det kan tyvärr gå från en dag till en annan. 

Alla hastiga dödsfall är inte brott. Lite märkligt att en "Rättmedicisnk assistent" inte vet det.... 

Och förövrigt för att hastiga dödsfall ska utredas så behövs en anmälan. Vilket du också borde veta. 

En anmälan från vem?

Min pappa avled på natten, i sin säng, av en hjärtinfarkt. Han var hjärtsjuk sedan innan. med obduktion gjordes ändå.
Han begravdes elva dagar efter sin död.

Min exmake gick bort av en oavsiktlig överdos (ja, det var oavsiktligt och det finns det bevis för som jag inte kan gå in på här). Han obducerades på Rättsmedicinska, en lång lång transportsträcka iväg. Han begravdes 25 dagar efter sin död.

Vem som anmält har jag inte en susning om, såvida inte polisen själva gjorde det. OM det ens anmäldes något, det fanns absolut ingen misstanke om brott.

Min mor gick nyligen bort helt naturligt av hög ålder, ingen obduktion och begravning 24 dagar senare.

Så snabba begravningar sker typ inte om det inte är av religlösa skäl och knappt ens då.

Hur har det gått?? Låter som en helt fruktansvärd situation, beklagar! Är sambon verkligen närmast anhörig, blir det inte era föräldrar eftersom dom lever och din syster inte var gift? Och barnen såklart. Låter helt galet att sambon kan köra över hela resten av familjen.

Anonym (oj): För att det ska göras en obduktion krävs att det finns misstanke om brott, därför obduseras även självmord. 

Att din pappa obducerades låter väldigt märkligt. 

Jodå, snabba begravningar händer och speciellt i religiösa familjer. 

Ett exempel är att första begravningen efter Backabranden var efter fem dagar. I den branden gjordes dock inga regelrätta obduktionen utan enbart blodprover och okulär besiktning av kropparna. Så det är inte alls ovanligt med snabba begravningar. Är dödsfallen dessutom väntade kan man redan på förhand ha ordnat mycket med den framtida begravningen.