Knöl i bröstet, lång väntan på mammografi?

Hej! Jag är 32 år, upptäckte för ett tag sedan en knöl i mitt högra bröst som jag inte haft förut. Har även känt av en liten knöl i armhålan på samma sida.

Kontaktade min vårdcentral angående detta och blev då ombedd att omgående kontakta mammografin i min region då det tydligen är så man gör här. Sagt och gjort, jag lade på och ringde dit istället. Fick då prata med en ssk som ställde frågor om knölarna och efter det så sa hon att hon skickar en remiss för mammografi och att det kunde ta en vecka innan jag hörde något. 

Efter detta har jag haft is i magen, trots min oro och väntat på att få höra något. Nu har det snart gått en månad utan ett ord och jag håller på att bli tokig! I min journal har det inte hänt något med remissen, den står endast som mottagen. Igår ringde jag till vårdcentralen igen för att höra efter om jag kunde får träffa en läkare som kunde känna på knölen och ev skicka en SVF-remiss för att skynda på det hela, men blev tillsagt att nej, läkarna på vårdcentralen säger också att man ska gå via mammografin direkt. De kollade dock upp remissen och sa att de inte kunde se att jag stod på någon väntelista eller något men sa också att det inte var säkert att de kom åt den informationen. Efter det ringde jag till mammografin igen och där fick jag prata med en annan person än förra gången. Av henne fick jag höra att det absolut inte bara skulle ta en vecka utan det handlade om veckor! Hon sa att jag stod på väntelista och att jag skulle räkna med att det kunde ta tid innan jag fick komma, blev dock uppsatt på återbudslista för att kunna komma med kort varsel..

och här sitter jag nu och funderar, är man inte på något sätt prioriterad i kön om man har känt en knöl, och dessutom när man även har känt en knöl i armhålan? Även om jag vet att det säkert inte är något så är jag såklart väldigt orolig för att det är bröstcancer och ännu mer orolig för att det isåfall redan har spridit sig till lymfkörtlarna. Vill ju bara ha svar på det och i värsta fall behandlas så fort som möjligt. 

Är det någon som har liknande erfarenhet och kan ge mig råd? Är det såhär det ser ut? Jag är själv ssk och jobbar inom slutenvården, jag vet hur dåligt med resurser och personal vi har, framförallt nu i pågående blockad, men jag känner mig verkligen inte tagen på allvar i den här situationen och jag vet inte riktigt hur jag ska tänka här.