Tacka för att han hämtade?

De flesta brukar inte hämta 15-åringar överhuvudtaget, men om någon vill köra så fine. 

Att åka och hämta en 15-åring med bussen känns som att gå över ån efter vatten. Hon klarar nog att åka hem själv såvida hon inte är så pass dålig att hon inte kan gå alls. I det fallet får hon ta en taxi. 

Finns inget krav att man ska ha körkort som ensamstående. Finns något som heter taxi, en bil som mot betalning kör en dit man ska. 

Om det är akut så att man ringer 112 så kommer oftast ambulans. Men även där kan man ta taxi. 

För att han åkte från sitt jobb för att hämta sin sjuka dotter när ts inte hade körkort och då inte ha möjlighet? 

Ja, verkligen en dårlig pappa. 

Nu kom det fram sent att det handlade om en 15 åring. Men principen är ändå samma. Och visst kan man behöva hämta även sjuka 15-åringar från skolan. 

Då kan du ju köra ner det i halsen på honom så är ni kvitt..

Han var ledig, annars hade han aldrig åkt. Han har flera gånger skickat iväg dem sjuka för att han "måste till jobbet", trots att han kan jobba hemifrån så mycket han vill.

Han hjälpte väl er båda. Du skriver att du inte kunde hämta barnet och barnet kunde inte ta sig hem själv, så hämtade han barnet för barnets skull men det underlättade väl även för dig? Som inte kunde hjälpa? Ja ett tack hade varit på sin plats, anser jag 

Vad hade dottern gjort om pappan var på jobbet? Hade hon ringt dig eller tagit sig hem på egen hand? Var det nödvändigt att någon kommer och hämtade henne eller var det det bara skönt för din dotter att få skjuts när hon inte mådde bra?

Hon hade kunnat ta sig hem om hon var tvungen. I annat fall hade hon kunnat ta taxi.

Mycket som framkommit i dina senare inlägg som inte framkom i trådstarten. Håller helt med dig, han är löjlig och du behöver definitivt inte tacka. Det fixar er 15-åring!

Hade barnet varit 5 år hade jag tyckt annorlunda däremot. Även om det normala är att göra allt för barnen så kan det vara problematiskt när man är separerade. Dels för hur livet kan se olika ut på de olika veckorna och det blir lätt konflikter om precis allt.

Det är väl klart man tackar. Sen om han hämtar barnet på din vecka så är det också dig han hjälper. 

Har 2 möjliga lösningar här: 
Antingen säger du tack nästa gång pappan ställer upp. Eller så säger du till pappan att du löser saker på dina veckor och han på sina. Behöver dottern skjuts bästa gång kan du ju lösa på annat sätt då tex ta en taxi så slipper du tacka någon. 

Att inte tacka är ouppfostrat. 

Jag lever ihop med mina barns pappa och jag tackar honom när han täcker upp för mig. Liksom han tackar mig när jag gör detsamma. Vi är så klart båda ansvariga för våra barn, men det är oerhört mycket trevligare att vara ställa upp för varandra när vi också visar varandra lite tacksamhet. 

Fast det tackades ju?

Den som både behövde och bad om skjutsen tackade honom. Det normala är att det är ur världen då. 

Tycker du samma sak om ditt tonåring får skjuts av tex en kompis, efter att dom varit på fotbollsträning, tycker du inte att det räcker då med att tonåringen säger tack för skjutsen, utan du måste sen ringa och tacka också, trots att du varken vetat om, planerat eller bett om denna skjuts till ditt barn?

Gjorde det? Tyckte det framgick tydligt att mamman inte tackade. 

Ja jag skulle självklart tacka någon hämtade mitt barn skulle jag inte möta dom då skulle jag antingen skriva ett tack på messenger eller säga tack nästa gång vi möts. Skadar ju inte att skriva "tack, för att du skjutsade hem Lisa" eller säga nästa gång man ses "tack för att du skjutsade hem Lisa sist" Det hör till vett oh etikett att säga tack. 

Jag skäms t.o.m när mina barn får något och glömmer säga tack. 

Men nu vet ju TS hur viktigt det är för pappan att få ett tack då kan ju TS förhålla sig till det och skriva tack på sms eller så nästa gång eller så hämtar hon själv. Svårare än så är det inte. 

Att visa och säga sin tacksamhet är viktigt

Jag tycker att när det handlar om 15-åringar har ansvaret gått över till dem att tacka för småsaker. Det har jag som föräldrar inte ansvar för längre utan jag har tillit till att min ungdom klarar detta.

Jag hör bara av mig till en kompis förälder för att tacka om det rör sig om något större, tex skjuts till en stad långt bort där jag annars skulle behöva skjutsa. Då skulle jag vara involverad innan och då blir det naturligt att tacka efteråt. Mindre skjutande sköter min ungdom själv som ett alternativ till att hen tar sig dit på egen hand.

Oj vilka konflikter man kan skapa av ingenting.

Först - Man gör inte barnet en tjänst om man hämtar från skolan vid sjukdom. Inte ens om det rör en femtonåring. Det ingår i föräldraansvaret. Nu har inte ts körkort så det är inte konstigt att dottern ringde pappan men hade den möjligheten inte funnits hade ju ts varit tvunget att få hem dottern på något vis. Kanske taxi.

Sen - Ja man är förälder 100% av tiden även vid växelvis boende. Men det betyder ju inte att förälder ett kan förvänta sig att förälder två kan släppa allt och komma på de barnfria veckorna. Handlar det om mindre än att barnet är akut på sjukhus så är det föräldern som barnet är med den veckan som ska fixa allt praktiskt. Går inte det får man be om hjälp, då är det en tjänst man får och det är helt rimligt att tacka. Själv är jag otroligt tacksam för de gånger barnens pappa täcker upp för mig. Det hör liksom till allmän hyfs, men det verkar inte finnas mycket sånt hos ts eller hennes ex.

Nej, den som behövde skjutsen, bad om det och planerade det ,tackade, dvs 15åringen. 

Klart han satte barnet framför sigsjälv, han är ju förälder.
Eller är detta inte en självklarhet?