• Anonym (Ledsen)

    Vad har jag gjort för fel

    Min son går i fyran. När han gick i ettan började han säga att han var sjuk nästan varje morgon. Om han verkade helt frisk fick han såklart gå till skolan ändå, under protester. Ett tag var det lite bättre men sedan började det om ett tag och så har det hållit på. Oftast har det varit extra mycket när han precis varit sjuk. I fredags hade han feber och var hemma men igår söndag var han helt frisk. Idag på morgonen verkade han helt okej tills vi precis skulle gå då börjar han prata om att han är sjuk. Då säger jag till honom att han får gå till skolan och se hur det känns och om han känner sig sjuk får han prata med läraren. Då påstår han att läraren inte skulle bry sig om han är sjuk. Hela vägen till skolan är han jättearg på mig och säger att jag inte bryr mig om honom. Jag har förklarat tusen gånger att om man är riktigt sjuk stannar man hemma men om man bara har pyttelite snuva kan man vara i skolan men inget av det går in. Jag vet inte hur jag ska få honom att förstå och sluta anklaga mig.

  • Svar på tråden Vad har jag gjort för fel
  • Fjäril kär

    Dags att prata med lärarna. Det verkar som att din son inte trivs I skolan. Hur är klassen? Finns det studiero? Är det stökigt? Mobbing? Har han kompisar?  Är han utanför gemenskapen? Hur är hans studieresultat? Har han det svårt att ta in kunskap? Saknar han utmaningar? 

    Sluta fokusera på hans försök till att vara hemma och istället ta reda på varför han inte vill till skolan. Han försöker helt enkelt signalera till dig att något är fel. 

  • Anonym (skulle)
    Anonym (Ledsen) skrev 2024-04-29 10:30:13 följande:
    Vad har jag gjort för fel

    Min son går i fyran. När han gick i ettan började han säga att han var sjuk nästan varje morgon. Om han verkade helt frisk fick han såklart gå till skolan ändå, under protester. Ett tag var det lite bättre men sedan började det om ett tag och så har det hållit på. Oftast har det varit extra mycket när han precis varit sjuk. I fredags hade han feber och var hemma men igår söndag var han helt frisk. Idag på morgonen verkade han helt okej tills vi precis skulle gå då börjar han prata om att han är sjuk. Då säger jag till honom att han får gå till skolan och se hur det känns och om han känner sig sjuk får han prata med läraren. Då påstår han att läraren inte skulle bry sig om han är sjuk. Hela vägen till skolan är han jättearg på mig och säger att jag inte bryr mig om honom. Jag har förklarat tusen gånger att om man är riktigt sjuk stannar man hemma men om man bara har pyttelite snuva kan man vara i skolan men inget av det går in. Jag vet inte hur jag ska få honom att förstå och sluta anklaga mig.


    Jag skulle nog börja fundera på om något annat är fel som gör att han inte vill gå till skolan. Och att han skyller på sjukdom för att det är det enda legitima sättet att få vara hemma.

    Min dotter gjorde ungefär samma i den åldern, och det visade sig att hon hade tappat flera vänner och kände sig ensam och utanför. Och när vi kunde börja jobba med den delen så ville hon gå till skolan igen, och skyllde inte lika ofta på sjukdom. 

    Att han anklagar dig är nåt du får stå ut med, han måste få säga till dig vad han känner. Och i slutändan kanske han inte känner att du lyssnar på riktigt. Han försöker förmedla något som du missar. Att han säger att läraren inte bryr sig, kanske står för något, och nu upplever han att du inte heller bryr dig. Och han kan eller vågar inte säga vad som verkligen skaver. 

    Öppna upp för ett ärligt samtal: ibland känns det som att man är sjuk fast man egentligen bara inte trivs i skolan. Kan det vara så för dig? 
  • Anonym (Q)

    Runt den åldern har vi fått ta snacket om att man ibland är trött och hängig, men inte sjuk, och att man då får pallra sig iväg till skolan ändå. Det är ok att ta det lite lugnare på fritiden, kanske skippa träningen och gå och lägga sig lite tidigare, så att man har energi till skolan. Och att inte döma sig själv för hårt om man inte är helskärpt och på topp dessa dagar i skolan heller.

    Sedan är det inte kul att försöka vara triagesköterska på morgonen - personligen känner jag inte att jag har kompetensen. Men kolla feber och allmäntillstånd. Det hjälper om ni har pratat om vilka symptom som gäller för att få stanna hemma så att det inte känns slumpmässigt och orättvist för barnet.

    Ett annat tips är att ta diskussionen och en eventuell konflikt på kvällen innan. Med tydliga riktlinjer så kan morgonen gå lättare då.

    Och kolla upp med skolan så att det inte är något som skaver där.

  • Anonym (FrkJulie)

    När ett barn i den åldern inte vill gå till skolan är något fel. Be om ett möte med elevhälsan, läraren och fritidspersonalen. Ni behöver jobba ihop för att hitta orsaken. 


    Har det här någon koppling till pandemin? Många barn har fått problem efter pandemin vad gäller inställning till sjukdom. Det var så otroligt hårda regler och sen plötsligt gäller inte de längre. Det kan bli förvirrande för vissa barn. 


    Om det finns tecken på det, fundera över neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det är tyvärr vanligt att de barnen inte orkar med dagens skola och blir väldigt trötta. Men det kan vara svårt för dem själva att sätta fingret på vad som är fel. Men det kan så klart handla om något helt annat! 

  • Anonym (Samma)

    Min pojke började likadant men kanske först i femman. Det enda som funkade var att vara väldigt konsekvent och säga nej alltid om han inte var kräksjuk eller hade feber . Han försökte dessutom fejka att ha kräkts några gånger men det köpte jag bara nån enstaka gång i början. Läraren blandades också in tidigt då han på pappans veckor hade hög frånvaro som lät honom bli hemma. Vi gjorde en deal att han även om han kände sig krasslig fick han gå till skolan också fick läraren ta ställning sen om han skulle skickas hem. Hon lärde sig också se om han faktiskt var sjuk. 


    I vårt fall handlade det nog främst om att han blev äldre, tröttare och liksom medveten om att det var så mycket skönare att få stanna hemma och spela datorspel. Det upphörde rätt fört när vi var väldigt bestämda och sa nej varje gång han inte var märkbart sjuk. Innan dess kunde han tjata varje morgon just för att han insett att det ibland gick. 
    Sen kan det såklart i ert fall bero på misstrivsel eller annat. 

  • Anonym (Hmm)

    Antingen är det något fel med skolsituationen eller så kan han faktiskt ha något fysiskt underliggande fel. Prata med skolan om alla möjliga aspekter och ta honom till läkare och ta reda på varför han har så dåligt immunförsvar.

Svar på tråden Vad har jag gjort för fel