Ett barn som skriker så fort hon inte får sin vilja igenom

Vad är det för något hon vill när hon skriker?
Se till att stora barnet inte retar upp henne.

Hon vill ha sin vilja igenom med olika saker. Det gäller ALLT. Mat, kläder, saker, vad vi ska göra, inte göra? 

Jag försöker så gott jag kan att ingripa med stora barnet, men när jag hinner upptäcka är skadan redan skedd och det är fullskaligt krig. Jag nåt inte fram till dem och de lyssnar ingenting på mig 

Mannen säger att de har noll respekt för mig 

men jag gör exakt så som barnpsykologen sa, jag förklarar lugnt och ber henne sätta ord på känslorna, men får till svar att om hon Inte får det hon vill NU så kommer hon skrika det högsta hon kan. 

Jag känner mig som en sån där skolfröken bland stökiga ungar som bråkar och slåss och förstör hela klassrummet samtidigt som hon står där och försöker vara pedagogisk med dem och ingen lyssnar. 

Hej!
Jag hade en kompis vars dotter också skrek högljutt efter allt hon ville ha och mamman hade ingen som helst pondus att ta fighten så pappan var den som fick sätta gränserna,även när han jobbade och mamman var hemma, hon ringde helt enkelt upp pappan och gav telefonen till barnet, till en femåring, för att be dottern att lyssna på mamman.
Vad sade det om mamman, hon fick noll respekt från barnet och kände ingen trygghet från mamman då hon inte klarade av att sätta gränser.
Barn är fenomenala på att tänja på gränserna och känner när man är vek och inte vågar stå upp för vad som är rätt eller fel beteende.
När barn har lärt sig att skrik metoden hjälper så fortsätter de och skriker längre och värre för varje gång då de VET att den metoden funkar.
Barn ser igenom oss vuxna så lätt och vet våra ömma punkter och spelar på dem.
Sätt genast stop gör dessa utbrott och försök till manipulation!
Fortsätter det här kommer ni att få massiva problem i framtiden då ni bara skjuter fram problemet.
Var inte osäkra och rädda för vad grannarna tycker och om det går prata med era närmsta grannar och berätta att er dotter just nu är i en väldigt trotsig period men att ni jobbar med det. Kan ju underlätta för er så ni kan få mer ro i era gränssättningar.
vad är det med kläderna och maten som krånglar?
Exakt vad är det hon vill få sin vilja igenom?

Du säger allt men kan du specificera det lite till?

Usch, vad jobbigt! Och din hjälper ju inte om han ger efter för hennes skrik. Jag ett barn som är lika, fast nog inte så extrem som din. Det beror mycket på dagsförfattningen, men inte enbart. Så delvis försöker jag förebygga genom att se till att hans vardag inte blir för stimulerande. Sedan är det oftast svårt att genomföra, för ALLT som inte händer (nästan) varje dag får honom hellt upp i varv. Som ett utflyckt på förskolan, en vikarie han inte känner så bra, när vi ska till simhallen osv.
Sedan väljer man såklart sina strider. Vill han absolut gå ut i bara kalsonger för att leka i snön? Jo då, det bråkar jag inte om, han kommer ju märker själv när han fryser.
Jag försöker såklart också pratar med honom - att det är många andra som bor i vårt hus och att de blir störda osv. Även att om han håller på såhär jämt kommer ingen att hjälpa honom om han en gång skulle skrika för att någonting har hänt och han ehöver hjälp, för då tänker folk bara "Jaha, då är skrikungen på gång igen, bara att ignorera!" Det förstår han ju i teorin, men det glöms så fort han blir arg/irriterad. 

Precis som du tycker jag att det har blivit värre genom tiden, eller i alla fall att det går periodvis. Man kan ju egentligen förvänta sig att impulskontrollen blir bättre med åldern, men så är det absolut inte med mitt barn. Det kan finnas månader där jag blir glad för jag tänker att NU klarar han att kontrollerar sig lite bättre. Sedan blir det värre igen och han blir som ett barn i värsta trotsåldern. Den senaste veckan har han tom kastst sig ner på golvet och sparkat och skrikit som ett småbarn i en Durex-reklam. Han är också 6 år.

Jag använder mig oftast av icke-pedagogiska metoder, för de pedagogiska hjälper skit. Om han skriker som värst kan han håller honom för munnen - det hjälpte faktiskt, för han hade en period där han använde det för att testa om det hjälper. Han slutade snart med det. Och det är i alla fall bättre att tysta ner ett argt barn på detta sättet i några sekunder än att bli vräkt eller få en orosanmälan för att folk tror att man misshandlar sitt barn när man i verkligheten bara har sagt att den inte får cykla utan hjälm. Sedan använder vi oss även av en time-out stol. Något jag aldrig hade trodd att jag någonsin skulle göra, när jag bara hade mitt äldre barn. Det ändrar inte hans beteende generellt, men det hjälper honom att lugna ner sig för tillfället, och så hjälper det mig att bevara lugnet (någorlunda) eftersom jag får lite distans. Den står i badrummet, för det är det tråkigaste rum med minst stimulation.

Hos oss är det endast jag som sätter gränserna, men de lyssnar inte för det. Min man är som sagt rädd för skriken som uppstår när man säger nej eller stopp. 

exempel på sånt som min dotter fått vredesutbrott för idag: 
- Jqg hade köpt en ny tröja till henne som visade sig fortfarande vara lite stor i storleken eftersom den inte ska vara förrän till skolstarten i höst. Hon blev tokförbannad och skulle klippa av ärmarna på den, när jag tog ifrån henne saxen skrek hon i högan sky och rev mig. 
- Hennes farmor skulle komma och hämta henne vid ca 12, hon har inte kommit än (20 min över), jag har förklarat för henne att farmor sa en ungefärlig tid men det går inte in och hon har just haft ett hemskt utbrott för att farmor inte kommit än. 
- Hon ville inte borsta tänderna 
- Hon klämde sönder en stressboll och Skrek att jag skulle köpa en ny NU, kl 7 i morse. Jag förklarade att affärerna inte var öppna, men då svarade hon att jag måste öppna affären 
- Hon rycker ut allt i städskåpet där hon inte alls får vara, så jag säger åt henne att städa. då kontrar hon med att hon ska förstöra min vas Som jag är rädd om 

Jag kan också tillägga att förskolan gett upp om att få på flickan ytterplagg. Hon har fått stå ute ensam
med t-stort medan övriga barnen haft skaljacka. De tar upp det som ett problem med oss föräldrar. Jag är den enda som lyckas få på henne jacka när det är kallt, alla andra ger upp. Jag tar alltid den fajten eftersom jag känner att det är för kallt. 

Det känns som att det bara är jag som tar fajterna jämt och alltid får jag ta dem under skrik och att bli slagen under tiden. 

Kan man testa att i förväg ge henne en bestämd tid och dag då hon verkligen får bestämma "allt"? Lördag förmiddag kl 10-12, då gör ni allt som hon vill och hänger med (aktivt) på det hon vill hitta på. Sätt upp en lapp på kylen där hon kan kryssa för veckodagarna dit. Då vet hon i förväg att hon kommer att ha sitt utrymme att få bestämma, och då är det lättare att acceptera att det inte alltid kan vara så. Sen gäller det att man som förälder också går in för det, uppmuntrar hennes ideer och hakar på dit hon styr. Ungefär så brukar vi göra med vårt barn som har en npf-diagnos och det brukar fungera. Även bildstöd och andra verktyg som underlättar vid npf kan användas för alla barn, det underlättar känslan av kontroll på vad som ska hända.

Och kom ihåg att sexårsåldern är "lilla tonåren", det är helt i sin ordning att det är svårt då. Ändå en tröst tycker jag! 

Jag hoppas verkligen inte att hon förblir sån här. Hon har alltid haft temperament, men är mkt värre nu senaste året och i synnerhet halvåret. På helgerna när jag är hemma med dem är jag gråtfärdig och känner tårarna bakom ögonlocken nästan hela dagarna pga frustration. 

Ok.
1) din man behöver absolut backa dig i gränssättningar och inte bli rädd för att barnet blir arg och ledsen.
Det är viktigt att ni står i ett gemensamt team angående uppfostran, annars funkar det inte, var så säker.
Det är INTE farligt att gråta och bli arg, dottern går inte sönder och får inte men för livet pga gränssättningar utan det är tvärtom! Barn som inte får gränser blir ofta väldigt osäkra längre fram om det inte redan har skett?
Det låter som att din man behöver få hjälp med SINA känslor,varför han mår dåligt av att göra sin dotter besviken. Kan ligga djupare än han själv känner till.
2) angående tröjan, där skulle jag faktiskt möta upp med att byta till en lagom storlek. Dottern blev glad över tröjan och ville bära den direkt men var obekväm för henne. Här är det bra att möta upp hennes behov och kompromissa.
3) angående tandborstningen så kan det inte kompromissas om. Här får man ta fajten och säga att HÄR kan du INTE bestämma om du vill slippa tradiga tänder. Här kan du visa bilder på tänder med karies, det kan avskräcka. Kanske är tandborsten för hård? Tandkrämen för stark? Gå och låt henne välja tandborste och tandkräm samt ett fint fodral till tandborsten, kanske det kan motivera henne? Finns tandborstar som börjar att spela musik (?) under tiden man borstar tänderna kanske det också kan motivera den jobbiga stunden? Vet ej om dessa tandborstar ännu finns men är kanske värt ett försök.
4) angående stress bollen, här behöver hon höra att det var jättetråkigt att bollen gick sönder, hur hände det? att hon själv får förklara situationen kan få henne att inse hur tokigt hennes beteende var och att det blir konsekvenser av ovarligt beteende. Skriker hon att hon vill ha en NU och att du SKA öppna affären säger du - du vet själv att det inte går, JAG  kan ju inte öppna någons affär. Fortsätter hon så säger du bara - nu är det PUNKT och slutdiskuterat, jag kan inte öppna affären. Din man behöver också backa upp dig i varje steg du tar så hon förstår att ni är enade och att ni tycker samma sak! Annars väljer hon den lätta vägen, kör över er för att det funkat i alla lägen.
5) angående kläderna. Dottern verkar väldigt medveten om vad hon vill ha och kanske det är viktigt för henne att känna sig fin. Här kan ni kompromissa. 
Vad exakt är det som gör att hon inte vill ha jacka på sig? är det motivet och eller färgen på t-T-shirten som hon vill visa upp?
Kanske det går att ha en långärmad tröja under t-T-shirten så motivet syns? iallafall nu denna period?
Kan hon få lite mer inflytande i klädköpen och låta henne prova ut en jacka hon trivs i?
Som jag ser det så behöver ni vuxna vara enade i uppfostran.
Inte ge vika alls ( men underlätta lite) i vissa moment som med tänderna.
Ge lite mer inflytande i klädköp.
Att få henne att sätta ord på VAD som orsakat att xx hände och låta henne reflektera inåt över det som skett och på så sätt känna en förankring kring orsak- verkan.
Att skrik och förstörelse inte lönar sig.
Och självklart FÖRSTÄRKA alla hennes bra sidor och massor av kramar! 

Min ena son var också en skrikare av rang - tack och lov bodde vi inte i lägenhet, så vi hade inte just den stressen. Du har fått många bra tips ovan, jag ville bara tillägga att en bok som hjälpte oss mycket var R. Greenes Explosiva barn.

Man ska absolut inte ge vika. Då kommer det bli värre. Ni behöver vara bestämda och inte ge er. Argumentera inte utan strunta i henne om hon inte lyssnar.

Även om det är något som hon ska få så ska hon inte få det om hon skriker. I det fallet så ber man henne fråga snällt och då får hon det.

Att barn skriker och uttrycker känslor är bara en del av barns utveckling. Man ska inte försöka stoppa deras känslor genom att låta få sin vilja igenom.

Ett bra sätt att tänka: Är det här beteendet okej i samhället? Är svaret nej så ska man inte uppmuntra det. Skrika sig till saker ska man aldrig acceptera.

Vik er inte. Hon är 6 år. Helt normalt att hon är ?jobbig? just nu så det kommer garanterat gå över med tiden men sätt tydliga ramar nu, blir väldigt mycket svårare och jobbigare senare om man inte tar striderna tidigt. 

Du och pappan måste först och främst stå enade, en av er kan inte ge med sig hela tiden.

Om ni tänker på grannarna så tala om för dem att er dotter är i er jobbig period och att ni ?jobbar? på det och hoppas dem har överseende med det. 

Jag är ju en sån mamma som stängde av när barnen skrek och betedde sig illa, dom fick gå in på sina rum och vara arga bäst de ville men de fick inte stå och skrika på mig hur mkt som helst och slåss eller ha sönder grejjer osv. Rak och väldigt tydlig kommunikation. När dom lugnat sig kunde vi prata, trösta osv. Som någon sa, barn dör inte av att skrika och vara arga/sura. Men ta fighten nu och stå enade och vik er inte, hon får gå undan på rummet och ha sina vredesutbrot.

Känner igen detta.. Har bland annat en väldigt viljestark dotter som är född med en oerhörd röstvolym, energi och temperament. Hon blev lätt upprörd och du anar inte hur mycket hon skrek när hon var yngre om blev frustrerad över nåt. Hon kan fortfarande höja rösten.

Jag har tyvärr inga goda råd mer än lågaffektivt bemötande och att vara konsekvent och rättvis.

Om ditt barn gar mycket energi så behöver hon röra sig, idrotta, dansa eller sjunga mycket.

Det kom aldrig någon polis eller socialtant och plingade på hos oss. Jag tänkte också tanken många gånger. Fast ni har ju faktiskt redan  efterfrågat hjälp och försöker hantera situationen. Bra gjort av er och ni har all min empati!