Säger ni till barnens kompisar?

Jag som är en mespropp och ogillar att säga till andras barn hade nog varit tyst medan min man förmodligen bett att kompisen väntade vid bordet. Just denna situation har jag inte varit med om dock.

Nej jag tycker att man får gå när man är klar. Herregud det är väl inte nobelmiddagen eller?

Nej det är det ju inte. Men nu var det bara mitt barn och kompisen som satt vid bordet och åt. Jag och mannen skulle äta senare när han kommit hem från jobbet. Då tycker jag inte att man bara går ifrån och lämnar den som äter helt själv. Eller tänker jag helt fel? Det leder ju också till att mitt barn inte vill äta klart utan vill gå och leka med kompisen. För mer information så åt kompisen kanske 2 tuggor och ville sen gå ifrån. Kanske satt vid bordet max 2 minuter. 

Jag säger absolut till barnens kompisar. Hos oss gäller våra regler. Då äter man till exempel vid bordet och sitter kvar tills, i alla fall barnen, ätit upp. Man river och sliter inte heller i allting och öppnar inte lådor till byråer och annat som finns utanför barnets rum. 

Jag säger till andras barn, det kan ju givetvis vara olika regler på olika ställen men i ditt exempel hade jag sagt till. Jag sitter inte och tvingar i någon maten men 6åringen hade en kompis över som började tjata om efterrätt och godis efter maten när han endast hade ätit typ 4 tuggor, så där vart det ju nej (vi hade inte ens tänkt oss efterrätt och godis så det var ju inte som att det stod framme så han vart suktad, saker som är rätt självklara alltså.

Andra exempel är barn som springer upp i rutschkanan, det är fan bland det värsta jag vet, har även sett vuxna göra det framför barnen så det är klart dom gör lika om ingen säger till, om mitt barn vill åka ner och det är barn som håller på och springer så säger jag till, men jag är ju inte någon Hitler morsa som springer efter och skäller om jag tex är vid gungorna.

I min familj väntar vi också på varandra, har barnen kompisar över så kan de gå ifrån när bägge är klara

Skönt att höra att jag inte tänker helt fel och att fler tänker som jag! Det jag tänker är, vad gör jag om kompisen inte lyssnar? Jag sa ju till kompisen men kompisen sa bara nej och att denne ville leka. Jag släppte det då eftersom det var första gången kompisen var här. Det var kanske dumt såhär i efterhand. Men vad kan man säga om kompisen inte vill lyssna? 

Jag tycker det är självklart att man talar för andras barn vilka regler som gäller och lyssnar inte barnet får barnet helt enkelt gå hem. Det är bättre att vara övertydlig från början för annars kommer det ju inte fungera att barnen leker ihop.

Vi har sagt till på skarpen när kompisar inte lyssnar. Då har det handlat om att de pillat med saker de inte får pilla på, typ rivit i privata papper, ljugit om saker eller lekt med saker de inte ska leka med. Om de ändå inte lyssnar, hade de faktiskt inte varit välkomna hemma hos oss mer. Tack och lov är de flesta av barnens kompisar vettiga och lyssnar. 

Hos oss är regeln att barnen väntar på varandra så jag hade sagt ?hemma hos oss sitter man kvar och väntar till kompisen är klar?. 

Tack för svar! Kompisen följer med hem från förskolan i samråd med dennes föräldrar. Så jag har sagt att denne gärna får följa med hem när den vill. Men kan jag säga till kompisen nästa gång om denne inte lyssnar första gången att denne ej kan följa med hem hit och leka om denne inte lyssnar på mig? Jag kan ju såklart bara säga nej till kompisen också om den frågar när jag hämtar mitt barn men då blir säkert mitt barn ledsen.